Just nu sitter jag här och lyssnar på Bullet For My Valentine och deras senaste släpp "The Poison" och är minst sagt kluven i min egna lilla recension av bandet och skivan. Just dessa artister ligger verkligen på gränsen vad jag kan kalla "Bra musik" eller "Ytterligare ett jävla plagiat. Sluta snegla på alla band i USA utan gör något eget"…Låt mig förklara. Dagens hårdrockscen är verkligen översvämmad med band som låter exakt lika. Denna musicscen härstammar främst från USA där det nya fenomenet "New Wave Of American Heavy Metal" brutit ut på senare tid. Jag är verkligen inte som gillar kategorisering av band men för enkelhetens skull har jag ingen annan utväg än att använda mig av detta för att redogöra min syn på scenen. Som bekant, uppkom i början av 80-talet fenomenet "New Wave of British Heavy Metal" där begreppets stora flaggskepp och grundare är inga mindre än Iron Maiden. Ett grymt band! De har verkligen influerat många av artisterna jag lyssnar på. Men som vanligt när något nytt skapas händer det sedvanliga; en massa imitatörer ska efterapa och försöka hänga med i "den nya svängen". Detta är fallet med det nya fenomenet i USA. 80-talet lade grund för en mängd av band som blev oerhört stora och som fortfarande idag kan anses vara det. Några, mindre lyckligt lottade band, försvann i skuggan av de stora eller lyckades släppa en singel - en one hit wonder - innan de för alltid förpassades till Det Eviga Landet För Integritetslösa Band…
Under mitten av 90-talet (någonstans efter den fruktansvärda grungevågen som lyckligtvis tog slut ganska fort när Kurt Coban fick för sig att måla en fondvägg i vardagsrummet med sin hjärnsubstans. Ett enda band i mitt tycke kom till under denna era, Pearl Jam med deras makalösa klassiker "Ten") började plötsligt Sverige bli ett land att snegla på gällande hårdrock. Göteborg blev hårdrockens Mecka när band såsom Dark Tranquillity, In Flames, At The Gates och många andra plötsligt fick respons av allmänheten. Många andra band tillkom också under denna tid, bl a Messhuggah och även The Haunted efter att At The Gates la ner sin verksamhet och till sist fantasymetal med Hammerfall. Många av dessa band kom att skapa en musikstil som än idag kallas "Göteborgssoundet. Även om banden själva inte medvetet skapade denna stil är den känd bland alla kritiker och hårdrocksälskare.
Det är lite denna stil som influerat den nya vågen av amerikans hårdrock, eller metalcore som det kallas (vill ännu en gång poängtera att jag bryr mig inte om genrebeteckningar, vissa av de här bandet är oerhört bra och talangfulla samtidigt som vissa bara borde lägga ner). Denna genre har tagit mycket av sina idéer från Göteborgscenen när den var som mest betydelsefull. Inget fel i sig. Alla har rätt till inspiration men när banden börjar låta exakt som sina riktiga föregångare blir det bara pinsamt. Det blir ännu mer pinsamt när alla banden kommer från USA, grundas samtidigt (runt 2000), har namn som består av tre stavelser (It Dies Today, Single Bullet Theory osv) och låter exakt likadant. Det finns en gemensam formell för hur dessa band skapar musik:
1. "Fan grabbar, vi måste ha ett schysst namn. Är det någon som har en ordgenerator som kan slumpa fram 3 från varandra helt skilda ord så vi låter tuffa och coola?"
2. "Nu jävlar ska vi vara hårda. Vi namnger våra låtar efter avancerade ord vi hittar i ett lexikon. Då kommer alla tro att vi är talangfulla och kan vår sak."
3. "Ok, om du bankar på trummorna allt vad du kan så kör vi två 3 ackord på gitarren som låter tunga och du kan dra nån basslinga. Vi hyr en kille på synt som kan ge lite melodi. Alternativt tar vi nån brud så vi får lite ‘goth’ känsla i musiken."
4. "Alla målar sig svarvita i ansiktet och ser ut som arga tvättbjörnar. Vi köper skitmånga Kalle Anka tatueringar om vi klistrar på armarna. Det får oss att se ännu ondare ut och kidsen kan relatera till oss."
5. "Vi sjunger bara om hur pissigt det är att leva. Hur varje dag är full av ångest. Hur mycket vi hatar skolan och att utbildning och kunskap är överreklamerat. Sådär, tror vi har täckt in 70% av USA’s ungdomar. Skitbra! Vi kommer bli stenrika. Fan. Glöm inte att skrika om ångest så mycket du kan i verserna och så sjunger du rent om hur din brud dumpade dig eller hur mamma drog in studiebidraget förra helgen i refrängerna. Vers=hård. Refräng=mjuk. Glöm för fan inte dubbla baskaggar som smattrar som aldrig förr. Vi kanske kan ta in en trummaskin så har vi en mindre att dela på pengarna med?"
6. "Vi tar in nån pretentiös artist som designar omslaget till skivan. Lite blod, någon som skär sig. En klocka för att symbolisera något skit. Toppen, var det allt?"
Överdrivet? Jodå men ibland känns det verkligen som om det är på detta sätt musik skapas. Hastigt, för att producera något fort som fan och tjäna på det. Ingen tanke på innehållet. Det värsta är att folk går på det och köper skräpet.
Nu ska jag inte hacka totalt på denna genre. Den har även skapat något innovativt och det finns band som givetvis utmärker sig. Killswitch Engage sägs vara genrens ledare och skapare enligt många. Vet inte om jag håller med. Har aldrig riktigt fastnat får dem. Sångaren får först bestämma sig om han ska sjunga mjukt, growla, skrika, gnälla eller tala. Det blir för mycket på en och samma gång…
Band som faller mig i smaken är Cataract och Chimaira. Det sistnämnda blev talangfulla över en natt. Efter att först ha släppt tre nästan värdelösa plattor med ovan nämnda formel släpper de ett album jag aldrig hört maken till förrut? Längre låtar, talanfullare och bara riktigt bra musik! Cataract är ett annat band som är riktigt tunga.
Slutligen, Bullet For My Valentine (britter med fyra stavelser i sitt bandnam) är fortfarande ett band jag har en väldigt kluven relation till. Nästan en hat/kärleksrelation. De uppfyller alla givna klyshor som ett band i dagens scen bör göra för att bli framgångsrikt men de har vissa (ett fåtal) låtar som verkligen sätter sig i skallen på en. Det känns emellertid en aning pinsamt att lyssna på dem. Jag är faktiskt inte en fjortonårig pojke med Marilyn Manson t-shirt, svart mascara under ögonen och svarta naglar och hår och med ångest över min existens…
Ett axplock av den musik som flitigt cirkulerar i etern hos mig:
Katatonia - The Great Cold Distance
Tool - Lateralus
In Flames - Come Clarity
Snow Borne Sorrow - Nine Horses
Heather Nova - Redbird