the paper, the pen, my eyes

Den allmänna föreställningen bland många musiklyssnare är att progressiv rock/metal är pretentiös. Stämmer detta? Jo, jag är nog tvungen att till stor del hålla med även det ligger mer bakom begreppet. Om man nu ska kategorisera och benämna musik så brukar jag för egen del ta all musik som låter avancerad eller komplicerad och som man direkt inte kan höra vilken genre den tillhör och benämna den progressiv. Ett bra exempel på detta är Coheed & Cambria. Har ingen aning om vad för musikstil bandet spelar men inte fan är det punk (som vissa tydligen benämner detta). Om sen detta är progressiv rock eller något annat ska inte jag säga men jag var tvungen att välja en genre för att kunna lägga in den på min Ipod. Andra faktorer som enligt mig kan påvisa att ett band rör sig i progressiva områden kan vara:

- krångliga och pretentiösa låttitlar eller albumnamn
- låtar som sträcker sig över 6-7 minuterssträcket (och gärna över 10 minuter också)
- anspråkslösa, psykadeliska eller helt utflippade albumomslag
- taktbyten i låtar (ofta kan en helt låt låta som tre andra)
- koncept genom albumen eller något form av tema
- en skiva som består av låtar med massa oljud

Det sistnämna är något som är vanligt förekommande bland de band jag lyssnar på. Ofta har banden långa intron med konstiga läten eller hela låtar med utflippade saker som tre minuters valsång, ett kassetband som spelar upp baklänges, metalliska ljud, you name it! Det enda som sätter gränsen för denna form av upptjackade musikaliska uttrycksätt är fantasin. Pink Floyd är ett bra exempel på detta. Ett i förövrigt bra band när de håller sig till vettiga låtarrangemang men när de sedan släpper en skiva med nästan bara låtar som består av diverse oljud blir det för mycket för min del. Tool är ett annat bra band som kan illustrera detta exempel. Även om denna grupp är något hårdare än den tidigare nämnda har även de en fallenhet att skapa rent ut sagt skit. Deras senaste platta "Lateralus" är grym men jag skulle faktiskt kunna klara mig utan vissa låtar eller intron som nästan verkar skrivna ur någon drogpsykos de haft. Nej tack, bespara mig detta. Fortsätt istället skapa lika bra låtar som de övriga som finns på albumet.

Pink Floyd, Tool och även Porcupine Tree är några av mina favoritband. Det hindrar givetivs dem inte från uppfylla ovan nämnda lista. Det finns inte en enda punkt de har missat utan det skulle vara snarare jag som utelämnat något. Det sistnämnda bandet startades av Steven Wilson som är känd i dessa kretsar men även för sin inblandning i metalvärlden då han producerat och skrivit album tillsammans med Opeth. Han startade bandet mest för skojs skull under slutet av 80-talet och då kan det vara lättare att förstå varför de var så utflippade. Tids nog växte sig bandet större och deras popularitet ökade. Till en början var musiken fortfarande väldigt psykadelisk (det är nog det rätta begreppet att använda här) och rörde sig i viss mån i progressiva kretsar. Några av de tidigare låtarna som Porcupine Tree skrev är deras bästa. Psykadeliskt? Ja. Utflippat? Ja. Bra? Så helvetes bra! Men det rör sig fortfarande om musik som på något sätt har en konsistens och är arrangerad på ett konventionellt sätt. Lyssnar ofta på denna musik som inspiration när jag pluggar eller bara vill ta det lugnt. Ibland får man känslan av att sväva i rymden i någon härlig trans när man lyssnar på musiken. På senare tid har bandet blivit alltmer progressivt och rockigare. Låtarna är inte lika krångliga (även om taktbyten förekommer och vissa fortfarande hamnar ovanför 12-minuterssträcket) och bandet skulle väl kunna sägas göra lite "vanligare" musik (nog för att många människor fortfarande inte skulle orka sätta sig in i den).

Ja, nog fan är sådan här musik pretentiös. Själv förstår jag annars inte varför man skulle lägga ner tid och energi på att krångla till allt men bara för att musiken är lite mer krävande betyder det för all del inte att den är dålig. Jag skulle vilja gå så långt och påstå att detta är min favoritgenre bland all musik jag lyssnar på (tillsammans med thrash metal) men skippa gärna utsvävningarna till nästa gång.

Några tips på bra progressiva skivor:

Tool - Lateralus

(Grymma låtar, några få utsvävningar som blir för mycket ibland)

Pink Floyd - A Momentary Lapse Of Reason

(Stämmningsfull platta som nästan låter mer som vanlig pop/rock. Inga utflippningar)

Porcupine Tree - In Absentia

(Bandets bästa platta. Går mer mot metal. Sjukt bra låtar)

Porcupine Tree - Deadwing

(Deras senaste och den mest kommersiella. Relativ "vanlig" musik. Några få svaga spår men de lite mer avancerade och längre låtarna håller världsklass)

Porcupine Tree - Lightbulb Sun

(Enligt många deras bästa. Rör sig i gränslandet för "vanligt" och mer progressivt. Riktigt skön platta med en helt utflippad låt som är grymt bra och heter "Last Chance To Evacuate Planet Earth Before It’s Recycled")

Dream Theater - Octavarium & Train Of Thought
 
(är inte helt insatt i bandet än. Försöker att lyssna mig in på alla deras skivor och än så länge är dessa två bra. Detta är väl mer progressiv metal om något annat. Inte speciellt utflippat men bra)

Evergrey - The Inner Circle

(själva påstår bandet att de inte vill bli kategoriserade som progressiv rock när de själva bara spelar metal. Förstår deras situation och även om detta går lite åt Dream Theater hållet vill jag rekommendera denna platta. Ett konceptalbum om religiösa sekter. Sista låten "When The Walls Go Down" är grymt bra! Ryser varje gång jag hör den och när man får reda på berättelsens slut med just denna låt)

King Crimson - In The Court Of The Crimson King

(Skön smutsig och nästan lite ond progressiv rock. Riktigt bra!)