Katatonia - The Great Cold Distance (2006)
1. Leaders
2. Deliberation
3. Soil’s Song
4. My Twin
5. Consternation
6. Follower
7. Rusted
8. Increase
9. July
10. In The White
11. The Itch
12. Journey Through Pressure
I tre långa, dystra år har vi väntat på den rättmättiga uppföljaren till 2003 års Viva Emptiness. I mars anlände soundtracket till den slutgiltiga apokalypsen i form av Katatonias sjunde fullängdsalbum The Great Cold Distance. Det sägs att finländarna kan detta med mörker och jämnmod i musiken fast detta år erövrar de svenska dysterjökarna den tronen.
En nästan enad kritikerkår hade redan vid avlyssningarna av promokopiorna vid förra årets slut rosat detta album som 2006 års bästa skiva och jag kan börja denna recension med att säga att det inte är någon överdrift. Det finns ingen chans att något album någonsin kommer kunna mäta sig med denna skiva detta år (eller något annat år för den delen). Ha i åtanke att året fortfarande är relativt nytt.
Viva Emptiness (2003) var enligt min egen mening det bästa albumet som någonsin gjorts. The Great Cold Distance är bara en logisk fortsättning och bandet tar egentligen bara upp musiken där den slutade för tre år sedan. Med andra ord bör detta album vara minst sagt lika bra. Detta stämmer oerhört bra då detta album är till och med bättre än föregångaren. Emellertid måste jag erkänna att det första intrycket gjorde mig besviken. Givetvis hade en gedigen musikälskare som jag fått förväntningarna högt uppskruvade i och med det demospår som lades upp några månader tidigare på bandets hemsida och alla recensioner som prisade albumet. Det tog mig några gånger innan jag kunde sätta mig in i skivan och smälta den. När det väl hände lämnades jag flämtandes efter mer och helt stum på ord. Det finns inte nog med superlativ för att kunna beskriva detta albums mästerlighet även om jag tänker göra ett försök.
Det gäller inte bara att skriva inspirerande musik och kunna producera den bra för att en skiva ska bli bra hos en lyssnare eller ett fan. Det är helheten som räknas och denna faktor är precis vad som gör Katatonia till ett band som står ut över mängden. Inte nog med bandet är oerhört talangfullt och att skivan är supert och kliniskt producerad utan det är de små detaljerna som ger skivan sin egna lilla fulländning. Detaljer såsom skivomslaget, innehållet i texthäftet, placering av låtarna och att kunna fånga den där speciella känslan gör just detta band så unikt. Emellertid kan jag poängtera att Viva Emptiness fångade den där speciella känslan mycket bättre än denna skiva. Där var det just omslaget och texthäftet som gjorde skivan till vad den var. På The Great Cold Distance är det inte lika mycket de små detaljerna runtom musiken som de små detaljerna i musiken som gör skillnad.
Leaders är ett ypperligt exempel på hur viktigt det kan vara med rätt placering av låtar på ett album. Detta är helt enkelt en låt som var menad att vara inledningen på denna skiva. En oerhört mörk och tung början på ett ännu dystrare album. Nyströms och Norrmans riffande precis innan refrängen är bland det hårdaste jag hört på länge. Backgrundsvrålet precis efter Renkses sköna stämma ger låten ytterligare en dimension av tyngdhet. För att fortsätta med mitt resonemang om vikten av låtplaceringar ger Deliberation ett till bevis på detta. Efter att lyssnaren blivit bortblåst av en vägg av massiva riff ger denna låt ett lugnare intryck. Mjukare inledning med en sån oerhört vacker refräng gör att man kan inget annat än att bara ge efter för bandets konst att skapa melodiska och vackra låtar. Vidare finner vi Soil’s Song som fortsätter i det vackra och lite dystrare spåret. En rätt simpel låt i Katatonias mått mätt men icke desto sämre. Valet på en första singel föll naturligt på My Twin och detta hör man direkt. Kan även här poängtera att låten är lite enklare och mer radiovänlig. Logiskt nog, efter några vemodiga låtar går skivan in i hårdare tongångar. Consternation och och The Itch är låtar som är riktigt hårda och inger mer tyngd och hopplöshet än något annat. Dessa två spår är skivans "svagaste" ögonblick, då jag själv söker mig mer mot det melankoliska och melodiska på skivan. Dock vet jag inte om ordet "svag" kan användas i ett sånt här sammanhang. Follower är ett spår som jag hade svårare att komma in i men som efter några inlyssningar blivit riktigt bra. Annorlunda refräng men riktigt stämmningsfull. Increase är nog albumets ondskefullaste ögonblick. Renkse är en av mina favoritförfattare när det kommer till textlyrik och han har inspirerat mig många gånger förr. Denna man vet hur man sätter ett sådant abstrakt ting som mörker på papper. De dubbla baskaggarna mot slutet av låten inger ännu mer tyngd och ondska och är ett perfekt avslut på spåret. Lyssnar vi in oss på July hör vi tydligt ett personligare tema i lyriken och en låt som enkelt kunnat bli en andra singel. Renkses sånginsats är verkligen betydelsefull på denna låt och den backas upp Nyströms underbara "svajande" (ni förstår när ni hör låten) gitarrspel. Avslutningsvis kommer vi till albumets absoluta höjdpunkt med den avslutande låten Journey Through Pressure. Ännu en gång måste jag poängtera hur viktigt det är att placera låtar rätt. Detta är ett naturligt avslut på en underbar skiva och det hörs klart och tydligt i låten att den var menad att avsluta skivan. Minimalistisk lyrik samt Liljekvists speciella trummande ger låten en känsla av att detta är slutet på allt liv som någonsin existerat.
Jonas Renkse är oerhört skicklig på att skriva texter som är enkla men ändå sätter ett ord på den där speciella känslan man letat efter och som man själv inte kan benämna. Han komplicerar inte saker helt enkelt. Ta denna textrad från Burn The Remembrance (Viva Emptiness):
"I remember one time when we were abroad
I was laughing at a book I had bought
But you were standing against the hotel wall
Frozen in an unknown thought"
Detta är för mig som verkligen gillar att sätta mig in i texter, analysera dem och som även själv skriver mycket, en våt dröm. Just detta stycke är min absoluta favorit eftersom jag kan relatera den till personliga erfarenheter. Ingen annan författare har lyckats göra det på samma sätt som Renkse. På denna skiva ser man tydligt en röd tråd som behandlar kyla mot medmänniskor och den kallhet som kan finnas i relationerna som vi har med varandra.
Jag får absolut inte förglömma Nyströms ljudlandskap. Det är nästan kriminellt hur man kan skapa sådana ljudlandskap med en gitarr och lite effekter som denna gitarrist. Låtar som July, Journey Through Pressure och Increase är några få exempel på hur talangfull denna gitarrist är. Det är nästan så att man hamnar i trans när man hör gitarrerna. Daniel Liljekvist som är bandets trummis är en av mina favorittrummisar och han har verkligen ett eget sound. Superbt trumspel ger albumet ytterligare dimensioner (som om den inte hade nog) och det häftigt att se hur hans trumspel har utvecklats och blivit något unikt jämfört med de tidigare skivorna.
Sammanfattningsvis finns det inget annat att göra än att knäböja inför dessa mörka furstars musikskapande. Denna skiva är så utomordentligt bra att jag kommer behöva oerhört lång tid innan jag kan sammanfatta alla intryck. Denna recension är bara ett försök att göra detta. Jag lyssnar fortfarande väldigt intensivt på Viva Emptiness och det var inte förrän efter två år jag kunde börja diskutera skivans innehåll och vad den gjorde med mig. Så lång tid tog det för mig att smälta musiken! Det är just själva grejen med Katatonia. Musiken är till viss mån svårlyssnat och komplicerad för den vanlige lyssnaren men när du väl sätter dig in i bandet hittar du en musikskatt som är oförglömlig och ett soundtrack att gråta till!
Några utvalda textrader som jag gillar från skivan:
Deliberation:
"So when you let me in
you let me justify me own reward
You put your hands on me
and I learn the words I didn’t know before"
My Twin:
"The neck and then the chain
The head was hung in shame
…
I think of love
I let it pass
It feels like fire
But it won’t last"
Increase:
"The severe sickness in this room
not mine
it comes from you
…
Soul cold
Indeed
There won’t be a time when I’m at ease
Increase coldness
Increase ignorance
…
Please
Rewind and look at you
As on film
You will see a mask of shame
I think you will perceive
Your position in life
So unworthy"
July:
"I see the bright lights
It’s the month of July
It’s violent here
Why have you left me?
If only you could stay and keep me in
It’s violent here
Why did you run from me?"
Journey Through Pressure:
"Pushing the will
being alive
Well I have been
I came far
The process of trying
to act unharmed
it will fade out"