Tänkte publicera en text som jag skrev för ett tag sedan. Skrev den när jag pluggade i Växjö hösten 05. Har ingen aning om vad den handlar om egentligen. Var inne i en väldigt proggig period just då (det är jag ännu) och satt bara och lekte med ord och meningsuppbyggnader. Tycker den blev rätt schysst ändå och nu retrospektivt ser jag att den handlar om att ta tag i saker och inte bara sitta och vänta på att saker ska hända dig. Antar att det mest var en känsla som strömmade ur mig då och att jag faktiskt kände så när jag satt dag ut och dag in i min lilla studentlya på 25 kvadrat.
Move!
Standing on the top of a hill
Just looking plain dumb
as the world moves sideways
Break the will
Sitting in the corner of my room
Just being plain still
everything’s deafly silent
Shut your mouth
Pacing the trail of an ever fading illusion
Got some catching up to do
Fascinated by the glow of an ever fading illusion
Got some miracles to do
Why don’t cha move?
Just move
Why don’t cha move?
Just move
A blank face in the pale light
Reminded of a long lost time
My memory freezes in a still frame
I’d take my soul back for a single miracle
but the devil don’t pay no refunds
Have you ever seen a man
in a trench coat
hiding behind a pair of glasses
and with a glowing halo fading