"Om det finns två eller fler sätt att göra något, och ett av dessa sätt leder till en katastrof, kommer det garanterat bli det"
Jag har länge levt efter denna devis eftersom ibland verkar det som om den enbart är skapad för att jävlas med mig! Alltså, finns det någon risk för att något skiter sig, kommer det garanterat att skita sig, och det kapitalt! Jag vet inte hur många gånger den senaste veckan som saker bara sket sig och när man väl trodde att det värsta var över, inser man att det bara är toppen av isberget! Igår slog blixten ner i någon elcentral så större delen av Västerås samt närliggande städer/hålor blev strömlösa. Vid det tillfället var jag precis uppe i ett stim på jobbet när allt plötsligt blev becksvart. Hela lagret dog och alla system var nere i två timmar. Det lustiga var att när det kusliga mörkret intog lagret i sin famn och alla anställda rörde sig utåt mot ljuset var jag den enda kvar där inne som åkte omkring på en sparkcykel och lekte Silent Hill med min laserscanner. Ja, det säger rätt mycket om mig men samtidigt var det nästan lite spännande och kusligt att åka omkring där ensam i mörkret. Jag kände mig som en 8-åring som är lite mörkrädd men samtidigt försöker gå emot sina farhågor. Vissa gånger var ju totalt nedsläckta. Just när vi trodde att vi skulle få gå hem gick strömmen igång igen!
Hursomhelst, eftersom jag fortfarande är relativt ny på jobbet tar det mig lite längre tid att köra en order jämfört med de andra. Man får en anslagen tid, säg 40 minuter, jag kör den på 60, kanske t o m 80 minuter. Givetvis skulle jag få en riktigt tung order som skulle ta tre timmar för mig att klara av, två timmar innan jag går av skiftet. Det första strulet…Försökte prata med supporten och byta till någon mindre men fick ett nej med motiveringen att det var brådskande. Ok, tänkte jag, bara köra stenhårt, skita i alla pauser och raster och börja slunga direkt. Jag fixade det till slut, t o m med 30 minuter till godo så jag fick köra två små mini-ordrar men vägen dit var allt annat än lätt. Givetvis, ska något vara lätt någon gång? Jag började direkt med att ta en vara för mycket och upptäckte det senare samtidigt som jag lastade i fel bur. Under hela orderns gång möttes jag av ompackning av burarna (eftersom jag fortfarande packar som ett jävla as och inte någonsin tycks kunna lära mig…), kollin/förpackningar som gick sönder, system som hängde sig osv osv osv osv…Givetvis var jag även tvungen att ta den låååååångsammaste trucken på hela lagret. Inte nog med att den var långsam opackad, men med fyra burar och uppemot ett ton lastat gick den inte snabbare. Min mormor hade gått om trucken snabbare en söndagseftermiddag. Till råga på allt meddelande ingen mig om lunchen så jag fick stressäta en timmer senare än vanligt. Gott med kall matlåda! Och med 30 grader ute behöver jag inte nämna hur varmt det är inne när AC’n är trasig…
Nåja, allt var inte pest och pina. Träffade på en massa gamla kompisar samtidigt. Lagret är ju så oerhört stort så man kan åka runt i dagar utan att träffa på någon man känner. Det fina var ju att jag ändå tjänade mycket igår och fick leka lite i mörkret. Föredrar att arbeta morgonskiftet eftersom man då får en massa fritid över. Lite segt att börja 14.30 och gå av 23. Lönen är förvisso bättre, mer än halva arbetsdagen är ju 50% OB men det sociala livet blir ju lidade plus att man är helt sajber när man kommer hem. För trött för att sova eller göra något annat för den delen.
Helgen spenderade jag i Strängnäs hos min flickväns föräldrar. Vi grillade och softade. Fan, vad mysigt dom bor! Skulle kunna bo själv i deras hus! Helgen innan det var jag som tidigare nämnt i Nyköping och hälsade på två riktigt sköna lirare! Även där blev jag utvilad och bodde i ett fint hus intill en sjö. Erik och jag satt vid vattenbrynet, såg solnedgången, drack lite öl och hade ett riktig Brokeback-moment som bara två killar kan ha!
Föregående vecka passade jag på att vila upp mig från jobbet på El Aros (eller EA Gruppen som det nu kallas) och låste faktiskt in mig i lägenheten och körde ett filmmaraton. Några filmer som jag verkligen kan rekommendera är V For Vendetta. Grymt cool. Hade ingen aning om att Mr. Smith från Matrix-trilogin var "hjälten". The Break Up var en annorlunda relationsfilm med Jennifer Aniston och Vince Vaughn. Inte så förutsägbar och stereotyp som de flesta amerikanska kärleksfilmer. Två dokumentärer hann jag även med, The Yes Men och The Road To Guantanamo. Verkligen sevärda filmer! Den första handlar om två killar som utger sig för att vara medlemmar i WTO och åker omkring på diverse konferenser världen runt och driver med folk i WTO’s namn. Den sistnämnda handlar om tre afghanska killar som bor i England och som åker till Afghanistan efter 9/11 2001 på en väns bröllop men får finna sig i att hamna mitt i bombningar och senare även arresterade och skickade till Guantanamo. Fy fan för Amerika alltså! Visst, det finns två sidor av historien och visserligen är filmen vinklad men vilken människa med öppet sinne kommer märka vilket skit dessa grabbar fick utstå! Mitt hat mot landet med de överfeta Chevroletägarna i väst har ju inte direkt minskat! Det är rent ut sagt sjukt vilka trångsynta och utbildade människor som lever där.
Så nu blir det verkligen att jobba arslet av sig i fem veckor framöver. Det återstår att se om jag får ett positivt svar från jobbet som teknisk specialist på VM-data. Låter onekligen som en intressant tjänst!
Till sist, lönen man fick från de två jobben var ju inget att gråta över, speciellt med tanke på att jag bara fått betalt för 2 veckor så nu har jag lagt in en beställning på en SonyEricsson k800i! Känns skönt att få bli en teknikmupp med den senaste telefonen. Rätt stor uppgradering från min nuvarande lur!