the paper, the pen, my eyes

Ny vecka, ny lista. Lovade er läsare att göra en liten förteckning på mina favoritsångare. Upplägget blir som tidigare; en liten motivering om sångaren samt tips på sånger från bandet. Gentlemen, start your engines!

Jonas P. Renkse – Katatonia: Världens i särklass vackraste röst! Det finns ingen som slår herr Renkse gällande rakbladsvass desperation i sin röst. Genom gråtfärdig och ylande hopplöshet till mörk och dyster stämma kan denna sångare leverera det mesta i musikväg när du bestämmer dig för att skära handlederna i stycken.

Lyssna på: A Premonition (Viva Emptiness), Tonight’s Music (Last Fair Deal Gone Down), Soil’s Song (The Great Cold Distance)

Mikael Åkerfeldt – Opeth: Underbar röst på bandets tidiga skivor även om jag tycker att han blivit lite tråkigare på sistone. Kan allt från growla som en brunstig helvetestjur till att sjunga lika rent och vackert som Guds änglar.

Lyssna på: Allt på skivan Damnation, Demon Of The Fall (My Arms, Your Hearse) Deliverance (s/t)

Mattias Blad – Falconer: Detta svenska folk/power metalbandets absoluta toppstjärna och den som gör bandet till vad det är. Slutade lyssna på Falconer i samma stund jag fick veta att Mattias hoppat av bandet för att satsa på sin karriär inom musikalisk teater. Skolad i den gamla vokalistskolan med en riktigt vacker stämma. Lyckligtvis tog han sitt förnuft till fånga och återvände till bandet.

Lyssna på: Upon The Grave Of Guilt (Falconer), The Clarion Call & En Kungens Man (Chapters From A Vale Forlorn), Catch The Shadows (Northwind)

Tom Araya – Slayer: Rutinerad anti-religionförespråkare och skrikhals från tidigt 80-tal. Även fast jag saknar ett riktigt riv i rösten och ännu mer ilska och temperamentsfullhet är han fortfarande bra.

Lyssna på: Reigning Blood (Reign In Blood), War Zone (God Hates Us All), Cult (Christ Illusion)

Peter Dolving – The Haunted: Min absoluta favoritsångare alla kategorier sedan släppet av 2004 års briljanta rEVOLVEr. Det finns ingen, och då menar jag verkligen ingen (har inte hittat någon iaf) som kan vara så jävla förbannad som han. Hans röstregister sträcker sig från skön skansen-allsång, gälla och desperata skrik, till rena dödsgrowl och pur hardcore-ilska. Som sagt, man blir minst lika förbannad som Dolving när man lyssnar på The Haunted.

Lyssna på: Ja, fan allt på rEVOLVEr och The Medication (The Dead Eye)

Rob Flynn – Machine Head: Även denna sångare klassificeras i toppskiktet bland mina favoritsångare. Utmärkt på Through The Ashes Of Empires och Burn My Eyes. Rob kan också låta riktigt arg samtidigt som han kan sjunga med vacker desperat stämma.

Lyssna på: Deafening Silence (Supercharger), Imperium (Through The Ashes Of Empires), Descending The Shades Of Night (Through The Ashes Of Empires)

Claudio Sanchez - Coheed & Cambria: Lika originell som ful. Denna sångare/serietidningsförfattare har nog hårdrockens jobbigaste röst. Men när du väl vänjer dig vid den kan det bli hur underbar som helst. Låter ungefär som Kents Jocke Berg skulle få en avkomma med Piff & Puff.

Lyssna på: Always & Never, Welcome Home, Apollo I: The Writing Writer (alla från skivan Good Apollo, I’m Burning Star IV, Volume One)

Björn “Speed” Strid – Soilwork: Bäst på skivorna Natural Born Chaos och senaste släppet Stabbing The Drama. Originell röst när han sjunger/skriker hårt men när det blir refrängdags sjunger han Lasse Berghagen till döds med sin catchy-stämma.

Lyssna på: Follow The Hollow (Natural Born Chaos), The Flameouts (Natural Born Chaos), Blind Eye Halo (Stabbing The Drama)

George “Corpsegrinder” Fisher – Cannibal Corpse: Skulle satan någon gång försöka sig på att sjunga så skulle han låta som Corpsegrinder. Med denna röst skulle man kunna ”sjunga” ihjäl terrorism, kriminalitet och skrämma bort alla möjliga sjukdomar ur kroppen. Alla och allt blir rädd för denna röst. Om ni inte fattat det så rör det sig om dödsgrowl från avgrundernas avgrund.

Lyssna på: Ja, vad som helst ur bandets musikkatalog.

James Jasta – Hatebreed: Ska du lyssna på något stereotypiskt manligt och macho ska du lyssna på Hatebreed. Klassisk hardcore varvad med metal. James Jasta är en liten kille, säkert mobbad i skolan som nu är jävligt förbannad. Ren och skär ilska här också även om det lätt blir monotont. Funkar fint i små doser.

Lyssna på: I Will Be Heard (Perseverance), Defeatist (Supremacy)

Runner Up:

Anders Fridén – In Flames: Kan growla om han vill men envisas att inte göra det. Synd för det låter bra. Hesskriker sig igenom låtar. Funkar schysst och har lärt sig sjunga rent bättre för varje album.

Mikael Stanne – Dark Tranquillity: Annorlunda röst men som låter lika bra live som på skiva från denna spinkiga rödhåriga 30-plussare. Svårt att beskriva hur han låter men ondskefullt är det. Lite krystat när han försöker på sig att sjunga rent.

Steve Wilson – Porcupine Tree: Ganska mesig röst faktiskt men funkar förvånansvärt bra på bandets senaste album; In Absentia och Deadwing.

Trey Azaghtoth – Morbid Angel: Gillar sångaren på skivan Domination som kom i början av 90-talet. Sångaren la grunden för hur dödsmetal ska sjungas.

James Maynard – Tool: Väldigt annorlunda röst från denna blyga och pretentiösa frontfigur. I vissa fall låter det mesigt men ibland kan han även låta så cool så jag ger upp motståndet.

Tomas Lindberg - Ex-At The Gates, The Great Deceiver: Inte lika bra sångare i bandet The Great Deceiver som i At The Gates. Rent helvetesskrik är vad han presterar på skivan Slaughter Of The Soul.

Helgens bestyr är snart över. Har inte gjort speciellt mycket faktiskt och känner att jag är lite festsugen. Samtidigt fick jag lite avsmak för festandet i och med det som inträffade på krogen för två veckor sen. Fan vad jag hatar det stället! Ska på inflyttningsfest nästa vecka hos en kompis, förhoppningsvis en privatfest utan utgång.

Som sagt, inte mycket har hänt i helgen. Har träffat min systerson och umgåtts med lite folk. Har kategoriserat mitt musikbibliotek och rensat datorn från en massa skit samtidigt som jag lyssnat på en massa ny musik. Har sökt lite jobb och det börjar släppa nu. Snart måste jag få ett jobb, man kan inte få hur många nej som helst. Har varit på många intervjuer på sistone och mer kommer. Emellertid är det fortfarande skönt att ha dagar då man får göra vad som helst. Skriver mycket, tränar och hittar på saker medans tjejen jobbar. Kul för stunden men jag kommer bli rastlös väldigt fort. Som tur fick man en schysst lön från sitt förra jobb så man har iaf pengar till mat och hyra framöver.

I veckan har jag bland annat lyssnat på följande:

Enter The Hunt - For Life.Til’ Death.To Hell.With Love (Hård/depressiv metal)
Antimatter - Planetary Confinement (Akustisk, soft lite halvskum relaxmusik)
Trivium - The Crusade (Hur långt upp i James Heatfields stjärt har sångaren Matt Heafy sin näsa? This is Metallica, all over again)
Falconer - Northwind (Originalsångaren är tillbaka och bandet är minst lika bra som förr!)
Stonegaard - Arrows (Mastodon möter något…flummig, hård stonerrock/metal)

Som jag utlovade tidigare tänkte jag bidra med en lista på de bästa trummisarna. Ha i åtanke att det är ingen universiell lista utan enbart mina egna åsikter och att de är inte rangordnande på något sätt. Namnet på trummisen, vilket band denne spelar i samt en liten kort motivering varför han är så bra följer med andra ord nedan. Trevlig läsning!

Daniel Liljekvist - Katatonia: En av mina absoluta favorittrummisar just nu. Lyssna bara på hans tekniska spelande på Viva Emptiness eller The Great Cold Distance. Där många standardtrummisar säkert bara skulle göra en vanlig fill eller något annat gör han sitt spelande väldigt eget. Medlem i bandet sedan släppet av Last Fair Deal Gone Down och sen dess går det tydligt att urskilja hur hans teknik har utvecklats och blivit något speciellt. Som sagt, finns nog ingen i hans klass i samma typ av musik.

Lyssna på: Teargas (Last Fair Deal Gone Down), Burn The Remembrance (Viva Emptiness), Journey Through Pressure (The Great Cold Distance) 

Brann Dailor - Mastodon: Monstertrummisen från Today Is The Day. Riktigt grym och teknisk monstertrummis. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva honom mer än att han spelar som ett monster. Det är den enda tänkbara beskrivningen på honom.

Lyssna på: The Wolf Is Loose (Blood Mountain), Sleeping Giant (Blood Mountain), Heart’s Alive (Leviathan)

Janne Sarenpää - The Crown: Ännu en helt sjuk trummis. Vet inte så mycket om honom mer än att jag verkligen gillar hans spel på skivan Crowned In Terror. Den enda av bandets skivor som jag har och lyssnar på till stor del på grund av honom. Snabb som fan är han och mer kan jag inte säga än att lyssna på nedan nämnda låtar.

Lyssna på: Crowned In Terror (s/t), Under The Whip (Crowned In Terror), Death Metal Holocaust (Crowned In Terror)

Dave McClain - Machine Head: Ännu en av mina favoriter. Gillar honom starkt på skivorna Burn My Eyes och The More Things Change. Bandet tog en mer kommersiell inriktning med skivorna The Burning Red och Supercharger och där hans trummspelande var obetydligt tycker jag. Bandet gjorde en fet comeback med Through The Ashes Of Empires och han spelar som Gud själv! Riktigt tajt på live-DVD’n som jag har. Bandet släpper snart ett nytt album och de teasers som finns på deras hemsida visar att det kommer bli något spektakulärt!

Lyssna på: Davidian (Burn My Eyes), The Rage To Overcome (Burn My Eyes), Imperium (Through The Ashes Of Empires)

Daniel Svensson - In Flames: Medlem i bandet sedan ´99. Spelar väldigt bra och tekniskt på Colony och Clayman medans hans spel var helt åt helvete på de följande skivorna Reroute To Remain och Soundtrack To Your Escape. Bandets musik tog en annan inriktning och han spelade väldigt simpelt och tråkigt. I våras släppte grabbarna Come Clarity och Daniel Svensson visade igen hur bra han kan vara. Albumet gav honom äntligen upprättelse. 

Lyssna på: Colony (s/t), Pinball Map (Clayman), Take This Life (Come Clarity)

Anders Jivarp - Dark Tranquillity: Kanske ingen favorit i mitt stall men ingen dålig trummis för den delen heller. Det var inte förrän bandets senaste släpp Character visade Jivarp som en duktig och teknisk spelare. Innan? Ja, då var han bara bra, inget mer, inget mindre. 

Lyssna på: The New Build (Character), Final Resistance (Damage Done) 

Dave Lombardo - Slayer: Jag är för ung för att hävda att jag växte upp med Slayer men jag gillar dom starkt. Efter att ha försvunnit från bandet ett tag kom han tillbaka i och med släppet av Christ Illusion i somras.

Lyssna på: Reigning Blood (Reign In Blood), Cult (Christ Illusion)

Henry Ranta & Dirk Verbeuren - Soilwork: Två helt skilda trummisar men båda lika bra. Två trummisar i två olika stadier av Soilworks musikaliska karriär. Den ena mer teknisk, den andra…ja fan, nästan lika teknisk. Hursomhelst, detta är två trummisar som gjort riktigt bra jobb i bandet. Dirk är medlem sen några månader tillbaka.

Lyssna på: Grand Failure Anthem (Ranta, A Predator’s Portrait), The Flameouts (Ranta, Natural Born Chaos), Weapon Of Vanity (Verbeuren, Stabbing The Drama)
 
Runner up: Per Möller Jensen - The Haunted & Martin Lopez - Opeth: Jensen är riktigt bra och teknisk på skivor som One Kill Wonder och speciellt rEVOLVEr. Duktig som fan men jag saknar något. Martin Lopez i sin tur var riktigt bra på Deliverance och Damnation. Två klockrena skivor medans han var helt tafatt på Ghost Reveries. Kanske hade hans panikattacker och ångest något med saken att göra. Det var i alla fall orsaken till att han lämnade bandet och ersattes av Martin Axenrot.

Lyssna på: No Compromise (Jensen, rEVOLVEr), 99 (Jensen, rEVOLVEr), Deliverance (Lopez, s/t), Windowpane (Lopez, Damnation) 

Visst är listor roliga? Nästa gång tänkte jag lista mina favorit lyriker/vokalister. 

Lördagen den 9/9 möttes mitt sällskap och jag av en arrogans av sällan skådat slag då vi ville ut och roa oss på Pluto Matsal & Bar. Runt 23-tiden stod vi vid ingången till nämnda krog med en kö som var tom på folk. Framför oss hade en ung tjej, född 1985, bokstavligt talat ramlat över avspärrningen till kön och trängt sig före oss. Denna kraftigt berusade tjej kunde inte kontrollera sitt beteende samtidigt som hon ropade vilt omkring sig och hade svårigheter med att stå rakt upp. Vid två tillfällen tappade hon balansen och var tvungen att stödja sig emot mig. Vakterna hade uppmärksammat hennes beteende men genomförde en snabb kontroll av hennes legitimation och släppte in henne av bara farten. När väl turen hade kommit fram till mitt sällskap och mig blev vi nekade inträde. Vi var fyra städade personer där tre av oss mer än väl hade åldern inne samtidigt som en person var lika gammal som ovan nämnda gäst. När jag konfronterade vakterna med frågan hur det kan komma sig att en ensam, ung och berusad tjej släpps in på krogen samtidigt som ett städat sällskap på fyra personer nekas fick jag ett hånleende till svar med frasen: ”hon var uppskriven på gästlistan”. Vi var fyra personer som kan bevittna om att ingen av de tre vakterna som arbetade denna kväll överhuvudtaget tittade på någon s k ”gästlista”.

Jag har inga problem med att rätta mig efter krogarnas gällande åldergränser men min fråga blir således vad det finns för logiskt resonemang att släppa in en kraftig berusad tjej som inte har åldern inne och samtidigt neka ett större sällskap inträde? På Plutos hemsida står följande:

”Vad är det för ålder på Pluto?
… lördagar, -83.”

”Varför får vissa komma in även om de inte har åldern inne?
Vid större sällskap och bordsbokningar kan vi göra undantag gällande åldrar för att alla i sällskapet skall kunna komma in och ha roligt…”

Det är inte första gången jag bemötts av ett amatörmässigt beteende av Plutos personal. Vid två tillfällen tidigare har mitt sällskap och jag blivit nekade inträde även fast vi ringt i god tid innan och meddelat personalen om detta. Vid bägge tillfällena skrevs mitt namn ner tillsammans med antalet gäster och deras ålder. Vi blev tillsagda att vi var mer än välkomna och att det inte kommer vara några problem med att komma in. Likväl nekades vi inträde vid samtliga tillfällena med en motivering från vakterna: ”något sådant namn finns inte på vår lista” eller ”ingen har talat om något för oss”.

Detta leder följaktligen till slutsatsen att Pluto verkar bestå av en samling inkompetenta anställda som inte kan kommunicera med sina medarbetare samtidigt som krogens ordningsvakter låter sina personliga misslyckanden gå ut över gästerna. Vidare verkar krogen lida av ett mindervärdeskomplex där man ser upp till Storebror Stockholm. Västerås är ingen nöjesmetropol där röda mattan rullas ut för kändisar. Västerås är en industristad, känd för ASEA och sin gurka samtidigt som Pluto Matsal & Bar inte är Studio 54, utan en liten lokal krog som är beläget vid Bondtorget och där det mest exklusiva som serveras är tacos.

Tomczek

Har lyssnat lite på The Haunteds senaste även fast den inte har släppts. Dock blir det inget mer med det förrän skivan är ute i slutet av oktober. Var lite nyfiken på hur den lät bara och vill inte uppmana till illegal nedladdning. Finns annars ett smakprov på deras hemsida i form av låten The Medication. Självklart kommer jag köpa albumet! Har nästan alla deras album förrutom den första med Peter Dolving på sång innan Marco Aro tog över jobbet. Ärligt talat föredrar jag Dolving. Musiken har en mer punkigare framtoning och han är en utomordentlig lyriker. Musiken låter mer som The Haunted själva än när Marco sjöng. Då kändes det lite mer som en Slayerkopia. Hursomhelst har jag gjort ett litet smärre inköp från en stor online skivbutik (ingen gratis marknadsföring här inte) så snart borde jag få hem Mastodons två senaste skivor, Leviathan (Festival Edition) samt Blood Mountain (CD+DVD).

Tänkte göra upp en liten lista på mina favorittrummisar inom en snar framtid samt en liten önskelista till min födelsedag. Lika bra att vara förberedd i god tid. Tills dess får jag lov att presentera veckans nya playlist:

Mastodon - Blood Mountain
(jaja, jag vet, den har inte släppts än men jag har beställt den dyraste versionen så sluta döma mig!)
Mastodon - Leviathan
(jaja, originalet kommer tillsammans med den nya skivan)
Mastodon - Remission (deras första fullängdare)
Mastodon - Lifesblood
The Crown - Crowned In Terror (helt jävla sjukt!)
Kwan - The Dice Is Cast
(grym hip-hop från Finland. Hatar ju den typen av musik men detta band blandar beats med klassisk musik. Så jävla vackert!)
In Flames - Clayman

Det kommer bli svårt att utse årets bästa skiva redan nu känner jag. Mastodons senaste släpp Blood Mountain ligger högt i kurs tätt följt av Katatonia och The Great Cold Distance, In Flames Come Clarity, Tools 10,000 Days och Hatebreeds Supremacy. Dock finns det nog inget album jag sett fram emot så länge som The Haunteds kommande The Dead Eye. 31 Oktober släpps det, precis i krokarna kring min födelsedag så alla ni som läser detta kan ju skriva ner vad jag önskar mig mest av allt! Jag vill ha alla utgåvor med olika covers och bonusspår! Ja, mina förväntningar efter 2004 års rEVOLVEr är extremt höga. Då sångaren Peter Dolvings utflippningar var det bästa med den skivan lär det inte bli sämre. Där har vi en skruvad man, men ack så intelligent!

Saxat ur Blabbermouth.net:

Swedish thrashers THE HAUNTED will release "The Dead Eye", the band’s fifth official studio album, on October 31 via Century Media Records (one day earlier internationally).

01. The Premonition
02. The Flood
03. The Medication
04. The Crowning
05. The Reflection
06. The Prosecution
07. The Fallout
08. The Medusa
09. The Shifter
10. The Cynic
11. The Failure
12. The Stain
13. The Guilt Trip

*Trumvirvel* Omslaget…..

Gillar starkt konceptet med låttitlarna. Förhoppningsvis kanske man kan kora en vinnare snart!