the paper, the pen, my eyes

Ny vecka, ny lista. Lovade er läsare att göra en liten förteckning på mina favoritsångare. Upplägget blir som tidigare; en liten motivering om sångaren samt tips på sånger från bandet. Gentlemen, start your engines!

Jonas P. Renkse – Katatonia: Världens i särklass vackraste röst! Det finns ingen som slår herr Renkse gällande rakbladsvass desperation i sin röst. Genom gråtfärdig och ylande hopplöshet till mörk och dyster stämma kan denna sångare leverera det mesta i musikväg när du bestämmer dig för att skära handlederna i stycken.

Lyssna på: A Premonition (Viva Emptiness), Tonight’s Music (Last Fair Deal Gone Down), Soil’s Song (The Great Cold Distance)

Mikael Åkerfeldt – Opeth: Underbar röst på bandets tidiga skivor även om jag tycker att han blivit lite tråkigare på sistone. Kan allt från growla som en brunstig helvetestjur till att sjunga lika rent och vackert som Guds änglar.

Lyssna på: Allt på skivan Damnation, Demon Of The Fall (My Arms, Your Hearse) Deliverance (s/t)

Mattias Blad – Falconer: Detta svenska folk/power metalbandets absoluta toppstjärna och den som gör bandet till vad det är. Slutade lyssna på Falconer i samma stund jag fick veta att Mattias hoppat av bandet för att satsa på sin karriär inom musikalisk teater. Skolad i den gamla vokalistskolan med en riktigt vacker stämma. Lyckligtvis tog han sitt förnuft till fånga och återvände till bandet.

Lyssna på: Upon The Grave Of Guilt (Falconer), The Clarion Call & En Kungens Man (Chapters From A Vale Forlorn), Catch The Shadows (Northwind)

Tom Araya – Slayer: Rutinerad anti-religionförespråkare och skrikhals från tidigt 80-tal. Även fast jag saknar ett riktigt riv i rösten och ännu mer ilska och temperamentsfullhet är han fortfarande bra.

Lyssna på: Reigning Blood (Reign In Blood), War Zone (God Hates Us All), Cult (Christ Illusion)

Peter Dolving – The Haunted: Min absoluta favoritsångare alla kategorier sedan släppet av 2004 års briljanta rEVOLVEr. Det finns ingen, och då menar jag verkligen ingen (har inte hittat någon iaf) som kan vara så jävla förbannad som han. Hans röstregister sträcker sig från skön skansen-allsång, gälla och desperata skrik, till rena dödsgrowl och pur hardcore-ilska. Som sagt, man blir minst lika förbannad som Dolving när man lyssnar på The Haunted.

Lyssna på: Ja, fan allt på rEVOLVEr och The Medication (The Dead Eye)

Rob Flynn – Machine Head: Även denna sångare klassificeras i toppskiktet bland mina favoritsångare. Utmärkt på Through The Ashes Of Empires och Burn My Eyes. Rob kan också låta riktigt arg samtidigt som han kan sjunga med vacker desperat stämma.

Lyssna på: Deafening Silence (Supercharger), Imperium (Through The Ashes Of Empires), Descending The Shades Of Night (Through The Ashes Of Empires)

Claudio Sanchez - Coheed & Cambria: Lika originell som ful. Denna sångare/serietidningsförfattare har nog hårdrockens jobbigaste röst. Men när du väl vänjer dig vid den kan det bli hur underbar som helst. Låter ungefär som Kents Jocke Berg skulle få en avkomma med Piff & Puff.

Lyssna på: Always & Never, Welcome Home, Apollo I: The Writing Writer (alla från skivan Good Apollo, I’m Burning Star IV, Volume One)

Björn “Speed” Strid – Soilwork: Bäst på skivorna Natural Born Chaos och senaste släppet Stabbing The Drama. Originell röst när han sjunger/skriker hårt men när det blir refrängdags sjunger han Lasse Berghagen till döds med sin catchy-stämma.

Lyssna på: Follow The Hollow (Natural Born Chaos), The Flameouts (Natural Born Chaos), Blind Eye Halo (Stabbing The Drama)

George “Corpsegrinder” Fisher – Cannibal Corpse: Skulle satan någon gång försöka sig på att sjunga så skulle han låta som Corpsegrinder. Med denna röst skulle man kunna ”sjunga” ihjäl terrorism, kriminalitet och skrämma bort alla möjliga sjukdomar ur kroppen. Alla och allt blir rädd för denna röst. Om ni inte fattat det så rör det sig om dödsgrowl från avgrundernas avgrund.

Lyssna på: Ja, vad som helst ur bandets musikkatalog.

James Jasta – Hatebreed: Ska du lyssna på något stereotypiskt manligt och macho ska du lyssna på Hatebreed. Klassisk hardcore varvad med metal. James Jasta är en liten kille, säkert mobbad i skolan som nu är jävligt förbannad. Ren och skär ilska här också även om det lätt blir monotont. Funkar fint i små doser.

Lyssna på: I Will Be Heard (Perseverance), Defeatist (Supremacy)

Runner Up:

Anders Fridén – In Flames: Kan growla om han vill men envisas att inte göra det. Synd för det låter bra. Hesskriker sig igenom låtar. Funkar schysst och har lärt sig sjunga rent bättre för varje album.

Mikael Stanne – Dark Tranquillity: Annorlunda röst men som låter lika bra live som på skiva från denna spinkiga rödhåriga 30-plussare. Svårt att beskriva hur han låter men ondskefullt är det. Lite krystat när han försöker på sig att sjunga rent.

Steve Wilson – Porcupine Tree: Ganska mesig röst faktiskt men funkar förvånansvärt bra på bandets senaste album; In Absentia och Deadwing.

Trey Azaghtoth – Morbid Angel: Gillar sångaren på skivan Domination som kom i början av 90-talet. Sångaren la grunden för hur dödsmetal ska sjungas.

James Maynard – Tool: Väldigt annorlunda röst från denna blyga och pretentiösa frontfigur. I vissa fall låter det mesigt men ibland kan han även låta så cool så jag ger upp motståndet.

Tomas Lindberg - Ex-At The Gates, The Great Deceiver: Inte lika bra sångare i bandet The Great Deceiver som i At The Gates. Rent helvetesskrik är vad han presterar på skivan Slaughter Of The Soul.