the paper, the pen, my eyes

Mycket har hänt den senaste veckan. Så pass mycket att jag inte ens vet vart jag ska börja. Kan ju börja med förra torsdagens händelse…Har suttit med denna mening i fem minuter så jag antar att min skalle inte är upplagd för att skriva, men jag ska försöka. Känner mig helt tom just nu på ord. Det började hursomhelst med att jag fick ett telefonsamtal när jag besiktade bilen (är fortfarande lack på tidpunkten för samtalet eftersom jag gärna ville se hur en besiktning går till eftersom det var min första) och till min vetskap fick jag veta att jag blivit avskedat från mitt jobb. Jaha, tänkte jag? Manpower som anställt mig för uppdraget ringer alltså och säger att jag blivit sparkad. Kul att veta när cheferna sitter 2 meter ifrån mig. Lite förvirrad åkte jag tillbaka till jobbet för att snacka med arbetsledarna (fan vad jag hatar det ordet) och cheferna och det visade sig att alla skyllde på varandra. Jag hade inte gjort något särskilt men de tyckte att jag hade misskött mig (förstår fortfarande inte hur, vissa saker visste jag inte om men det var för att ingen hade dragit reglerna och policyn ordentligt för mig, vilket står i arbetsskyddslagen att alla nyanställda bör få en ordentlig introduktion). Nu skiter jag totalt i det där arbetet. Jag tyckte det var synd eftersom jag trivdes att arbeta med människorna och de kompisar jag hade i projektet vi var anställda för. Det enda jag kan säga nu (och eftersom detta är min blogg och jag kan göra vad fan jag vill) är att cheferna är inkompetenta jävla svin som inte kan stå för något. Istället för att säga till mig vad jag gjort för fel rapporterar de till ledningen som rapporterar till Manpower som ringer och säger upp mig. Snacka om att gå bakvägen och vara feg när de egentligen kan komma till mig. Ryggradslösa pajaser som nu får högre och nyare omkostnader på att nyanställa en person och samtidigt förlorar både tid och energi på att lära upp denne. Ha, skrattretande!

Fick ett nytt uppdrag på måndag men det slutade med att jag sa upp mig efter dagens slut. Även där hade vi lite lagbrott i form av att företaget inte följde arbetsmiljölagen. Jag var med andra ord tvungen att utstå 8 timmars konstant passiv rökning från fyra personer runtom mig. Personer som kedjerökte och arbetade med en cigg i munnen. Nej tack!

Nu är jag alltså arbetslös men det går ingen större nöd på mig. Imorrn ska jag ut i världen och hitta nytt jobb och denna gång något som jag kan tänka mig att arbeta inom ett tag i alla fall. Jag har en livsplan utstakad och ska försöka göra mitt bästa för att följa den. Den kräver disciplin men jag är lika disciplinerad som ett tysk armé under andra världskriget!

Min plan består nu iaf av två stora delar som kommer ta form under senvintern/våren 2007. För det första ska jag börja göra något jag gillar och tycker om och satsa helhjärtat på det. För tillfället innebär detta alltså två saker; resa utomlands och göra en insats. Resan kommer förmodligen ta form av en utlandsvistelse i Barcelona där min flickvän och jag vill bosätta oss, lära oss språket (jag börjar bli rostig jämfört med tre år sedan då jag praktiskt taget pratade flytande) samt arbeta och bara njuta av en annan kultur. Den andra planen består enkelt uttryckt i att bli polis. Detta är insatsen jag vill göra. Jag funderar och kommer fortsätta att göra det fram tills ansökan ska vara inne om detta är det jag vill. Just nu lutar det åt detta håll men det kan komma att ändra sig. Det jag vet just nu är vad jag inte vill göra, inte lika mycket vad jag vill göra. Detta är i alla fall en start och man får börja med enkla steg. Jag vill göra en insats, nåt större, skapa förändring. Om polisyrket är det rätta återstår att se. Jag vet i alla fall att jag har för första gången i mitt liv börjat röra mig i rätt riktning.
En tredje (minst lika viktig detalj men som är självklar för bara mig) är mitt skrivande. Det kommer jag alltid ha med mig vart jag än går. Det enda som behövs är en penna och papper. Kanske kommer min insats i form av mitt skrivande, vad vet jag? Jag fortsätter göra det jag vill göra, skriva med andra ord och jag sparar allt. Kanske kan jag ge ut det någon gång i form av en samling. Tack till alla komplimanger och kommentarerna till mitt förra inlägg. Det kändes lite som en självuppfyllande profetia att lägga upp den där texten. Ungefär så har jag känt ett tag och det blev ju lite pricken över i’et när jag väl blev avskedad!

För övrigt går mitt skrivande riktigt bra nu. Jag har skrivit färdigt två konceptalbum och börjat på mitt tredje. Allt som allt har jag skrivit mellan fyra och fem hela koncept/historier. Vissa bättre än de andra men jag känner att jag utvecklas i mitt skrivande. Utan att gå in närmare på detaljer kan jag beskriva de lite kort.

Spinal Evolution Still: Började jag skriva på redan 2004 och höll på med i ett år ungefär. Är riktigt nöjd med titeln och den åsyftar lite på min egen teori om människans involution (motsatsen till evolution) som är ett ironiskt resultat av att vi försöker utveckla oss och samhället hela tiden. För varje ny utveckling går vi minst två steg bakåt. Samtidigt kan i mitt tycke även titeln åsyfta människan och ryggradslösheten som vi har. Ja, en liten ordlek helt enkelt.

The Embodiment Of Failure: Detta är ett lugnare konceptalbum. Tanken är att musiken ska vara akustisk till denna. Har en vän som skrivit musik till en text och resultatet blev väldigt lyckat. Allt som allt är detta mitt "deppalbum". Ett lugnt, melankoliskt, stämningsfullt och mörkt album. 

The New York Trilogy: Detta är ett renodlat koncept/påhittad berättelse. Jag blev oerhört imponerad och inspirerad när jag läste trilogin med samma namn. Detta är tre böcker, återskapade som lyrik och med musik till. Trilogin är skriven av Paul Auster och jag rekommenderar den varmt. 

Venom & Hatred: Påbörjade detta album när jag bodde i Växjö förra hösten och blev färdig förra veckan. Detta är mitt lilla arga, upproriska punkalbum.

Condition: Condemned: Skrev det under sommaren och titeln talar sitt tydliga språk. På något sätt kan jag inte sluta skriva om allt bajs som finns i samhället och det inspirerar mig till oändlighet. Tur är väl det. Går i ungefär samma fotspår som Spinal Evolution Still även om jag tagit upp lite mer religiösa aspekter och min syn på det hela. Om jag säger att jag lyssnade mycket på Slayer när detta skrevs borde det ge er en liten fingervisning.

The Iron Saviours: Detta är det nya arbetet jag håller på med. Själv vet jag inte vart skrivandet kommer föra mig men jag känner att det kommer bli ett lite mer positivare verk än tidigare. Något inom mig känner det, kanske för att jag själv förändrats lite och ändrat inställning. Det schyssta med detta opus är att jag har designen och allt klar för omslag och liknande i mitt huvud. Önskar bara jag var lagt åt det artistiska hållet… 

Det var lite om vad jag skrivit. Kommer säkerligen publicera lite texter på bloggen om någon önskar något specifikt. Annars tar jag dem i den ordning jag känner för. 

Så, målet är fastställt, attityden slopad, inställningen ändrat. Polishögskolan 2007 , here I come!