Då var det dags att publicera en text igen. Är faktiskt väldigt nöjd med denna. Tog mig ett tag att skriva denna men samtidigt skiljer den sig onekligen från mina andra texter genom att vara mer poetisk. Emellertid är det genomgående temat detsamma, uttryckt lite annorlunda. Inspirationen kom främst från Paulo Coelho. En av mina absoluta favoritförfattare och som har en stor inverkan på mitt liv. Han har fått mig att inse mycket och ger med dagligen mycket inspiration genom sina böcker. Denna text skrev jag under samma tidpunkt jag läste Zahiren. En bok som jag rekommenderar varmt. Få se vad ni själva kan skönja ur dunklet? För mig är svaret lätt funnet.
The Blade And The Vow
Born blindfolded
Brought here without a sight
Yet the all-seeing eye
Rests upon these shoulders
Set against the hardest trial
But denial will serve its cause
And defiance in my spirit
What are the prospects?
To triumph or to fall?
The reason for struggle
In every adversary therein
A victory lies to grasp
The way of the soul and the knight
We are the dissents
The margin on which truth balances on
The blood spilled here
Our battle left us with a sacred scent
As the longing hours take fast
An infinity
The battle will surely last
Seamlessly
There is no sleep to serve the dream
Radiant is the way of my heart
But dependant
On the fight between light and dark
Through the dark corridors of solitude
Towards the archway, the golden hall
The means for an end, the struggle for cause
This is the blade that I’ve earned
And this is the vow I have chosen