Jag vill frilansa! Det är denna uppenbarelse som slog mig som en blixt från klar himmel när jag i ett alkoholhaltigt berusningsmoln tänkte över min framtid och vad min uppgift i denna värld ska vara. Mitt kall? Nja, jag vill inte gå så långt och säga några absoluta sanningar då jag ofta gått bett på många andra områden men just detta går parallellt med min linje och syn på världen och yrkeslivet. Den frihet som jag så ofta begrundar och talar om. Att vara sin egen och kunna disponera sin tid lite hur jag vill. Jag är min egen överordnade. Två flugor i en smäll med andra ord; frihet och att kunna skriva. Toppen! Gjort! Ännu ett mål att sträva efter!
Jag stod mitt i ett publikhav, bland svettige långhåriga män - ofta med något konstigt tryck på sina t-shirtar som inte går att urskilja - på långfredag och bevittnade ett spelning med Evergrey. Med ena ögat skönjde jag en medioker konsert samtidigt som jag antecknade ned en massa stödord i telefonen för en framtida recension. Sagt och gjort, flertalet öl senare samt lite fyllekäk i form av okokta ägg på sex halvt rostade toastmackor, satt jag framför datorn mitt i natten och skrev en recension. Ett uppvaknande och ett gympass senare blev det renskrivet och jag är skapligt nöjd. Musik, frihet och att skriva. Tre begrepp att sträva efter!
Konserten? Nja, huvudakten som varit aktiva på scenen i åratal såg mest trötta ut och mätta. Den hunger som många unga band har, glöden som brinner inombords saknade Evergrey. Desto mer imponerad var jag av uppvärmarna Zavod! Visst, inte världens mest innovativa musik där Rammsteins industriella maskineri säkerligen inspirerar men gnistan, framträdandet och den naiva ungdomligheter slog stort och imponerade på många! Lika många spelningar som du har fingrar på ena handen, men de agerade sofistikerat och riktigt professionellt! Grymt jobb grabbar! Eller för att citera förortskidsen, "Fett nice!"
Jag uppmanar alla att kolla in www.zavod.se (länkningen på bloggen fungerar ej för tillfället)
Den musik som florerat i min eter den senaste tiden:
Zavod - Demo 2006 (inkl. spåren Panzer, Da Ili Njet, Spee & Vanity Allstars)
Machine Head - The Blackening
Dimmu Borgir - In Sorte Diaboli
The Elder Scrolls IV; Oblivion - Original Soundtrack by Jeremy Soule
Soilwork - Natural Born Chaos
Coheed & Cambria - Good Apollo, I’m Burning Star IV, Volume One; Fear Through The Eyes Of Madness
Dark Tranquillity - The Gallery
In Flames - Used & Abused - In Live We Trust
Jo jag vet, jag ska ändra bloggbilden…
Tyvärr är frilansandet (iallafall som journalist och jag antar att det är det du tänker dig på ett eller annat sätt) extremt jobbigt tills man blivit ett stort namn och får in sina grejer överallt pga det. Tills dess är det bara att sälja sig, sälja sig och sälja sig tyvärr. Jag har flera vänner som typ bränt ut sig på den ständiga stressen det innebär att aldrig vet aom man ska få sina grejer sålda eller inte.
Men om det skulle funka som man hoppas så är det nog skitschysst.
Comment by Red Metal — April 11, 2007 @ 7:52 pm
Frilans måste vara jävligt tajt ekonimiskt innan man gjort sig ett namn som Red metal säger, men det är lite lite outlaw-känsla över det.Ingen äger mig!!!
“okokta ägg på sex halvt rostade toastmackor” lät jävligt äckligt. Jga vart bakis av att läsa om det och jag har inte drukit på en vecka!
Comment by Danne — April 12, 2007 @ 8:16 am
Det är många som säger att det är ekonomiskt tajt men jag har aldrig brytt mig om pengar på det sättet heller. Fan, många jag känner bara tjatar om att de vill ha högavlönade jobb. Som om det skulle lösa deras problem eller det stora tomrum de försöker fylla med diverese placebos. Ekonomin är faktiskt det minsta jag oroar mig för. Samtidigt vet jag att jag har en naturlig fallenhet för att skriva men det finns så många andra faktorer som spelar in och som lägger vikt i mitt sökande efter jobb och plats här i världen. Känslan av att åstadkomma något, göra en förändring, bidra med något, följa sin dröm, osv. Det slår vilket högavlönat jobb som helst…
Danne: Jo, mackorna var äckliga men som tur var mina smaklökar bedövade av den goda ölen jag intog tidigare under kvällen
Comment by Tomczek — April 12, 2007 @ 12:24 pm
Det är en frilansmarknad jag som musiker har att se fram emot, såvida jag inte blir tokbäst och alla orkestrar vill ha mig. Och det händer väl inte… de flesta som frilansar är folk som helst bara vill få ett fast jobb och stadga sig, men om man själv väljer frilanslivet så är ju grejen en helt annan. Gå på magen.
Evergey är ett band som jag skrattat åt i alla år. Att de är otajta i studion placerar dem i samma ohedersamma fack som Metallica… och att de sen är våldsamt pretentiösa i sin inställning till sin musik och verkligen tycker att de är världens bästa band, äääh. De är för osvenska för mig, antar jag.
Comment by joel — April 14, 2007 @ 7:21 pm