the paper, the pen, my eyes

Jag har arbetat mer eller mindre i sju månader med ett enda mål i sikte, Australien. För varje månad som gått har jag (och mina medresenärer) kommit ett steg närmre. Nu har jag även lyckats få med min bästa vän Stocken (nej, namnet har inget med hans kön och göra. Det är en lustig historia som inte förtäljer något om hans storlek på fallus, utan något helt annat). Det ska bli skönt att ha med en kompis och kille då det var tänkt att jag skulle åka med två tjejer först. Dessvärre har man fått leka Freud då hans förhållande med flickvännen raserat och han är rätt nere. Känns skönt att få prata ut ordentligt med honom. Vi två är ju inte direkt grabbiga utan rätt känsliga killar som mest håller på att överanalysera och vrida och vända på allt som värsta tjejerna. Grubblare helt enkelt. Djupa människor som är för spirituella för sitt eget bästa. Förhoppningsvis kan denna kris skapa någon schysst kreativitet hos honom och får honom att skriva några riktigt bra musikaliska stycken. Killen är en pärla på gitarr och igår kväll slog vi våra skallar ihop och jag skrev text till hans akustiska ballader. Det är nästan så att vi båda började böla. Vilka jävla fjantar….

"A metal heart is hard to tear apart" sa en vis man en gång. Det stämmer, synd att våra är gjorda av frigolit…

Nu blir det dock slut med analyserna den kommande veckan för Freud åker på semester! Jag är ju som bekant ingen arbetsnarkoman och ser på arbete som ett nödvändigt ont, därför ska det bli skönt med semester nu på måndag. Tröttheten och den trytande motivationen har börjat ta ut sin rätt och kräva lite ledighet. Jag kommer inte ha möjlighet att slappna av helt (har en del förberedande aktiviter för Metaltown och några recensioner att slutföra) men det ska bli skönt att inte behöva stå och sälja lurar till en massa dönickar ett tag. Semester kunde inte ha kommit mer lägligt för just nu står jag här inne och bara tjurar över alla människor som kommer in med allehanda dumma frågor. Jag har verkligen svårt för att vara trevlig mot kunder på samma sätt som när jag började. Det blir mest ett påtvingat leende och en snäll röst när jag egentligen känner för att slå deras huvuden mot gatuprataren som står utanför butiken.

På måndag åker farsan och jag till Polen. 2004 var senast jag var där. Skapligt deppig och med ett brustet hjärta så jag hoppas att jag får njuta av vistelsen lite mer denna gång. Förvisso kommer vi bara vara i Trestaden (städerna Gdansk, Gdynia och Sopots samlingsnamn då de tre länkar till varandra genom en enda lång strand) i fem dagar men några goda öl och festligheter oss män emellan ska vi kunna avnjuta. Kommer hem lagom sent till midsommar för att missa denna alkoholvänliga, svenska ceremoni.

Veckan efter denna blir tuff då jag har fått möjligheten att intervjua Mustasch och Messhuggah under Metaltown. En dröm som sakta men säkert besannas, att få arbeta som musikjournalist. Givetvis, grön som jag är inom detta område, tänker jag aldrig missa chansen. Håller på med mycket research just nu och lyssnar in mig på bägge bandens album. Meshuggah kommer bli en hård nöt att knäcka då jag mest bara lyssnat på deras Destroy Erase Improve. Tydligen ska två vänner till i bloggosfären iväg och lyssna på bra musik. Både Jarno A Fair Judgement och Isabelle ska iväg.

Återkommer med en redogörelse och bilder från semestern när jag är tillbaka i landet som alltid har slut på sprit precis där i mitten av sommaren.