the paper, the pen, my eyes

När man flyttar lyssnar man till detta:

Skitsystem - Stigmata
Totalt Jävla Mörker - Det Ofrivilliga Lidandets Maskineri
Foo Fighters - Echoes, Silence, Patience & Grace
Coheed & Cambria - Good Apollo, I’m Burning Star IV, Volume One; Fear Through The Eyes Of Madness
Collateral - Original Soundtrack 

Jag saknar Dig. Vi sågs för första gången en vacker vårkväll i april förra året. Det var kärlek vid första ögonkastet! Jag föll direkt och Du mottog mig med öppna armar. Du var den mysigaste jag träffat och jag tog hand om Dig ömsint ända fram till den dagen vi skiljdes. Visst, ibland hade Du dagar då Du var smått stingslig och inte ville veta av mig. Men vi höll fast vid varandra genom himmel och helvete, mörker och ljus, i bra tider såsom dåliga, for better and for worse. Tillsammans var vi oskiljaktiga. Ett oslagbart par. Vi mot världen. Visst, ibland sneglade jag på andra men Du fanns alltid där i mitt hjärta. Du var alltid första prioritet. Genom ur och skur var Du min trogne livskamrat och Du kämpade febrilt för oss med en fighting spirit bortom denna värld.

En vinterdag var Du nära på att ge upp men jag visste att Du var starkare än så. Att det bara var en tillfällig svacka. Det såg illa ut men jag tvivlade aldrig. Med ett ryck fick Du tillbaka livsgnistan och hoppet för oss tändes åter. Jag minns det som om det vore igår; våra stunder tillsammans, ensamma på vägarna och med tiden som en vän vid sidan. Tillsammans for vi bort från alla bekymmer och vardagliga problem mot framtida lycka, hopp och drömmar!

I will always cherrish these moments! What I have now, are only the stillframes in my mind and this picture of us together. In unison

Jag vet inte vad jag ska skriva om som redan inte tagits upp här. Alla tankar och känslor inför Australien känns för tillfället bara som en stor upprepning. Ett gammalt kassetband som hakat upp sig. En enkelspårsskiva som går på repeat one. Just nu flyter bara dagarna in i varandra och urskiljer sig inte nämnvärt. Det är arbete, skriva och flyttpacka. Lika intressant och trist som en postkommunistisk betongvägg. Lyckligtvis har jag fått gå ner på halvtid den sista veckan på 3. Jag har inte heller följt Joels råd om att lämna allt flyttande till slutet. Faktum är att jag redan började flyttpacka i tankarna för tre månaders sedan. Det var då alla mina cd-skivor och DVD’er åkte ner i en stor låda och flyttade in i mina föräldras källare. Det är så jag är, välorganiserad. Jag kan inte lämna allt till sista sekunden utan gör saker bit för bit och börjar hellre tidigare. Det var likadant under mina studier på högskolan. Alla stresspluggade inför tentan sista veckan medan jag började smått månaden innan.

Lägenheten börjar bli tom. Soffan och köksbordet har flyttats till Maries föräldras hus och vi sitter på pallar och äter ståendes eller på golvet. Vissa kläder har också packats ner så till viss del springer jag omkring här i gamla trasor känns det som. Mysbyxor och någon gammal t-shirt. Orakad och ovårdat hår. Det är vemodigt och det knyter sig i bröstet på mig. It’s a bum’s life…

Vi åker den 7 oktober. 18.35 går flyget till London. Där blir det två timmars väntan på flyget till Sydney. Vi kommer mellanlanda i Hong Kong. Lite trist att vi inte får gå av planet utan att vi får sitta kvar under tiden nypåstigna kommer ombord och planet fylls på med bränsle. Med alla tidsskillnader fram och tillbaka i London och Sydney beräknar vi landa 08.30 på tisdagen. Känns som om jag blir snuvad på en måndag i mitt liv. Det kunde ha varit värre. Det kunde ha varit en fredag.

Inte långt från flygplatsen ligger vårt hostel, rätt nära operahuset. Vi har fem nätter bokade och under tiden kommer vi reka stan och försöka hitta en lägenhet att dela på fyra personer. Vi har kollat många annonser på boende och det skulle inte sitta fel med en penthouse-våning mitt i staden. Samtidigt vill tjejerna ha nära till stranden. Men allt sådant tar vi på plats. En månad ska jag bara ta det lugnt och glida omkring. Kommer nog spendera en del pengar och leva flott. Det har jag förtjänat efter ett år på 3 och alla matlådor med makaroner och korv jag ätit till förbannelse. Augustilönen trillar in imorrn och den blir riktigt fet. Samtidigt säljer jag bilen på torsdag och får en hel månadslön i oktober så det kommer definitivt inte att gå någon nöd på mig. Synd bara att jag ibland är snål för mitt eget bästa. Känner jag mig väl kommer jag bli rastlös rätt fort och ta tag i en ny utmaning snabbt. Kristoffer och jag kommer kolla upp olika rockhak och klubbar så fort vi kan och börja på vår partyguide. Samtidigt kommer Iron Maiden ner i början av februari på sin världsturné som jag mer än gärna närvarar under. Big Day Out hålls i slutet av januari och det ryktas om att Rage Against The Machine med originaluppsättningen kommer att spela. Vidare kan man läsa på hemsidan att Trivium och Tool kommer spela! Det vore stort att se!

Jag har bestämt mig för att skapa en kategori här där jag kommer skriva om lite mer personliga händelser under min vistelse. Vidare kommer ni säkert kunna följa lite mer hårdrocksrelaterade events på andra sidor som jag jobbar för. Jag håller även på att få en hemsida fixad där vi kan lägga upp album med bilder. Adressen kommer snart.  

I övrigt, håll utkik efter min intervju med Anette Olzon i Nightwish som dyker upp på Werock i veckan. 

13 days and counting… 

Fan i helvete! Igår slog det mig! 19 jävla dagar kvar innan jag sticker! Nu kommer paniken krypandes långsamt likt en rullstolsbunden man som ramlat ur rullstolen på handikapptoaletten och försöker sträcka sig efter alarmknappen, belägen cirka fem centimeter för högt…Det är så mycket som ska göras och jag har så ont om tid. Hur fan ska jag hinna med allt? Intervjuer som ska transkriberas och publiceras. Bilhelvetet ska säljas. Jag ska jobba som en liten jude, sju dagar i sträck sista veckan på jobbet (tack chefen för det snälla schemat), det ska flyttpackas, slängas skit, packas upp igenom hos mina föräldrar, packas ner i min ryggsäck och sorteras ut. Syrran ska ha datorn och den måste ominstalleras och formateras. Jag ska hinna med att festa, träffa alla kompisar en sista gång, umgås med min kära systerson och familjen. Jag måste lyssna på musik under tiden! Hur fan ska jag ha tid med det? Hur fan ska jag hinna med att se sexiga Lauren ta hem segern i So You Think You Can Dance? Hur ska Marie och jag kunna ha ett dysfunktionellt förhållande i allt detta? Motherfucker! Snart sticker jag verkligen! Kan inte fatta det! Min plan sedan januari 06 blir verklighet! Det är inte längre löst snack eller ens planering. Allt är färdigt. Försäkringsbolagen har mjölkat all profit ur mig. Alla sprutor för alla möjliga åkommor har tagits! Flygbiljett? Check! Hostel för de första dagarna? Check! Spindelsmälla? Check!

Note to self: Inhale. Exhale

Måste fan lugna mig nu. Vad passar bättre i musikväg än…

Dags att propagera för en ny bloggare! Det är inte mindre än min gode vän Olle som hamnat i samma träsk som oss andra. Läs om hans eskapader här.

Min intervju med Dark Tranquillity gick över förväntan! Jag var skapligt spänd över att få en pratstund med Stanne men killen var hur skön som helst. Vi satt i en timme och pratade om allt möjligt från LEGO, mänsklig idioti och religion. Bandets konsert var i vanlig ordning en rutinerad föreställning. Känns smått tråkigt på ett sätt då det är få överraskningar som bjuds på. Men med ett sådant framförande ska man kanske inte kräva mer? Kika in på Werock och läs min recension av konserten samt mastodontintervjun som publiceras nu i början av veckan. Samtidigt håller jag på att transkribera mitt snack med Anette Olzon från Nightwish vilket borde vara färdigt snart. På tisdag ska jag även få ett kortare samtal med Björn "Speed" Strid från Soilwork över telefon. Skapligt flyt man börjar få nu! Jävlar vad skoj det är!

Det mesta går på rutin just nu. Jobbet på 3 börjar sakta med säkert gå mot sitt slut. Är inte direkt motiverad längre att jobba så det ska bli skönt att slippa detta. Min epok här är slut. Jag tackar för alla erfarenheter som berikat mig men nu ger det mig inget mer än tristess och ångest. Mindre än två veckor kvar. Ska bli riktigt skönt med en semester i Sydney. Tänkte glida omkring minst en månad innan jag börjar söka jobb där nere. 21 dagar kvar innan man får bestiga annan mark! Fram tills dess återstår det jag fasat för hela denna tid - flyttpacka och städa. Helvete vad trist…

Veckans Playlist:

Soilwork - Natural Born Chaos
Opeth - Ghost Reveries
Anathema - Judgement
Metallica - The Black Album
Entombed - Serpent Saints
Dimension Zero - He Who Shall Not Bleed

Intervjun med Richard Sjunneson från Sonic Syndicate är publicerad och ni hittar den här.

Vilken intensiv vecka det har varit. Jag tror att jag inom loppet av sju dagar uppnått alla möjliga slag av känsloupplevelser. Både fysiskt och psykiskt. Först ut hade jag en riktig höstdipp utan dess like. Min kropp sa bara helt sonika ifrån och jag var totalt utmattad av allt arbete. Istället fann jag mig själv i ett apatiskt tillstånd av total likgiltighet. Ville inget hellre än att bara vara Törnrosa för en vecka och sova. Mitt i detta hade jag även tre partynätter på raken med ett intensivt alkoholintag. Först ut med att däcka tidigt varje kväll av trötthet var givetvis undertecknad. Hur ologiskt det än låter vaknade jag förra söndagen (efter den tredje och sista festkvällen) hur utvilad som helst även fast jag sovit på en soffa till minimal sömn.

Samtidigt har det hänt så pass mycket på skrivfronten och det känns som om det börjar lossna för mig. Werock börjar växa och vi har lyckats knyta några riktigt bra kontakter och band till sidan. Först ut var min intervju med Sonic Syndicate på lördagen (mitt bland allt festande) under Swedish Metal Expo. I fredags växte nervositeten ytterligare då jag lyckades få still stånd en intervju med Mikael Stanne från Dark Tranquillity. All spänning försvann lyckligtvis i samma stund jag tog frontmannen i handen. Vi satte oss ner vid baren och pratade oavbrutet i en timme om allt möjligt. Trevligare människa får man faktiskt leta efter. Efter detta var det en olidlig väntan på att förbanden Blofly och Sonic Syndicate skulle gå på. Dessa två, relativt nya akter gjorde riktigt bra ifrån sig som uppvärmare och när de rutinerade slitvargarna gick på var lokalen på Sigurdsgatan 25 nästan fullpackad. Dark Tranquillity gjorde bra ifrån sig. Dock är de så pass rutinerade att det sällan bjuds på några överraskningar. Igår var tredje gången jag såg bandet uppträda live. Inom kort dyker det upp intervju på Werock samt en recension av kvällens föreställning.

Nu närmast väntar en telefonintervju med Nightwish på tisdag. Samtidigt har jag uppmärksammat Iron Maidens, kankse till dags dato, mest ambitiösa världsturné Somewhere Back In Time. Både det förstnämnda bandet och AC/DC planerar ett stopp i Australien under sin turné och redan nu ligger i i startgropen att få till en intervju. Om detta nu blir verklighet får framtiden utvisa. Det kommer säkerligen innebära tufft jobb för att få till något med dessa världsakter. Men siktar man mot stjärnorna…

Note to self: Släng dig in i första bästa turistbyrå när du landar i Sydney och köp biljetter till Acer Arena!

Samtidigt har jag kommit på en riktigt briljant idé som jag kommer göra verklighet av under min vistelse i Australien. Funderar starkt på att, först och främst, skriva någon form av bok eller skildring av min resa eller diverse anekdoter som man kanske kunde få utgiven efter sin hemkomst. Om detta blir av återstår att se. Däremot fick jag även idén till att skriva en bar/pub/krogguide tillsammans med Kristoffer under vår vistelse. Både jag och Kristoffer tänkte att det skulle vara roligt att föra anteckningar och recensera varje krog vi hamnar på. Det lär bli ett antal om jag känner oss väl. Tänk er, små korta notiser och recensioner av pubar och hak som man sedan skulle kunna publicera på något sätt. Som den ultimata partyguiden.

Resan närmar sig och det återstår 29 dagar. Kommer ihåg hur jag började planera för denna resa redan i januari förra året och inte minst när det återstod 107 dagar kvar och jag officiellt började räkna ner. På ett sätt blir det synd att lämna Sverige nu när det verkligen börjar lossna men samtidigt kommer jag fortsätta med mina skriftliga eskapader down under.

Note to self: Kontaka den lokala tidningen och kolla med dem om de vill ha någon form av resekrönika.

Nu kan ni följa Sonic Syndicate på deras Skandinavienturné. Kika in på WeRock och följ bandets musikaliska utflykter.

Årets musikjournalistiska uppdrag är ett faktum! På fredag, den 7/9 får jag äran att träffa ingen mindre än Dark Tranquillity’s sympatiske och rödhåriga frontman, Mikael Stanne! Mina nerver är redan på helspänn! Så många frågor, så lite tid! Jag vill hinna fråga om LEGO är metal? Jag vill veta hur man som band kan hålla lågan vid liv i så många år. Jag vill veta Stannes livsfilosofi och hur hans inspiration och kreativitet flödar vid textförfattande!

Om det är någon som har några som helst tips på frågor som man kan ställa honom tar jag gärna emot dem. Har nog täckt det mesta och kommer nog få sitta i veckan och plocka bort vissa frågor pga tidsbrist!

Så, fram tills dess: PUNISH MY HEAVEEEEEEEEEEEEEEEEEN!!!!

Är precis hemkommen från Stockholm. Närmare bestämt från Swedish Metal Expo som gick av stapeln i Fryshuset. Denna hårdrocksmässa var rätt tunn i sitt innehåll. Förrutom vissa skivsigneringar där bland annat de unga kidsen passade på att få sina skivor signade av Nightwish hölls gästföreläsningar och diverse clinics. Själv hade jag inte möjligheten att närvara någon längre tid utan fick istället ett snack med vokalisten Richard Sjunneson från Sonic Syndicate. En trevlig ung grabb som berättade om hårdrockslivet för det stora bandet från den lilla staden Falkenberg. Hade ingen möjlighet att närvara under dag två dessvärre men hade gärna hört Peter Tägtgren (Pain, Hypocrisy) och hans anekdoter om musikbranschen. Kika istället in på WeRock-bloggen och läs Wasses summering av hela evenemanget.

Soundtrack till bloggen: