the paper, the pen, my eyes

Jag saknar Dig. Vi sågs för första gången en vacker vårkväll i april förra året. Det var kärlek vid första ögonkastet! Jag föll direkt och Du mottog mig med öppna armar. Du var den mysigaste jag träffat och jag tog hand om Dig ömsint ända fram till den dagen vi skiljdes. Visst, ibland hade Du dagar då Du var smått stingslig och inte ville veta av mig. Men vi höll fast vid varandra genom himmel och helvete, mörker och ljus, i bra tider såsom dåliga, for better and for worse. Tillsammans var vi oskiljaktiga. Ett oslagbart par. Vi mot världen. Visst, ibland sneglade jag på andra men Du fanns alltid där i mitt hjärta. Du var alltid första prioritet. Genom ur och skur var Du min trogne livskamrat och Du kämpade febrilt för oss med en fighting spirit bortom denna värld.

En vinterdag var Du nära på att ge upp men jag visste att Du var starkare än så. Att det bara var en tillfällig svacka. Det såg illa ut men jag tvivlade aldrig. Med ett ryck fick Du tillbaka livsgnistan och hoppet för oss tändes åter. Jag minns det som om det vore igår; våra stunder tillsammans, ensamma på vägarna och med tiden som en vän vid sidan. Tillsammans for vi bort från alla bekymmer och vardagliga problem mot framtida lycka, hopp och drömmar!

I will always cherrish these moments! What I have now, are only the stillframes in my mind and this picture of us together. In unison