the paper, the pen, my eyes

Sitter på flygplatsen i Hong Kong nu och väntar på flyget till London. Givetvis skulle det vara försenat med tre timmar så jag har lite dötid här. Som tur är påverkas inte min förbindelse med Stockholm utan jag beräknar fortfarande vara på Arlanda på tisdag förmiddag, åtskilliga tidszoner senare.

Passade samtidigt på att köpa lite utrustning för mina framtida karriär. Det blev en Canon EOS 400D, många hundralappar billigare än i Sverige. Dock så medföljde det ett standardobjektiv så jag får införskaffa mig ett bättre när jag väl kommer hem.

Just nu spisar jag Iron Maiden - A Matter Of Life And Death och försöker att inte bli sentimental, något jag är expert på. Det kändes oerhört tungt att lämna Sydney imorrse. Däremot såg jag till att rensa iPoden från lugn och känslosam musik och har nu mer eller mindre bara lyssnat på rens och döds. Det fungerar förvånansvärt bra. Tankarna glider inte nedför den banan som de så gärna vill.

Ju mer jag tänker på det desto skönare kändes det att säga upp sig från Rip Curl. Det var så mycket skit på gång mot slutet. Drömmen som den såg ut i början när alla butikschefer surfade och festade har sedan länge varit splittrad och istället utbytt mot ren fascism. Jag bidrog med något som verkade vara början på en flykt från företaget. Eller egentligen började det med att chefen och tillika min kompis James fick sparken från huvudbutiken. Efter detta gick jag och resten verkar hänga på. Snart står de där ensamma.

Med skägget i brevlådan för att använda ett gammalt uttryck.

Jag bara skrattar åt eländet och får återigen min teori om hierarkiska, profithungrande företag och hur de behandlar sin arbetskraft bekfräftad.

Jävla helvete, inte ens ett tack fick man för allt man gjorde.

Men jag är inte bitter. Tack för erfarenheten! 

Nu känner jag att jag gärna hade stannat kvar i landet även om jag var färdig med just Sydney. Samtidigt ville jag inte åka runt ensam.

Jag vill dela dessa minnen med någon.

Just därför har jag bestämt mig för att åka tillbaka någon gång inom en snar framtid som turist istället. Alla kan vara turist, det är svårare att få jobb, boende och bli en integrerad del av samhället.

Just det är jag stolt över att jag åstadkom.