the paper, the pen, my eyes

…jag kom på en fantastisk idé!

Det slog mig inte förrän idag. En efter en sköljde känslorna över mig när jag satt på en uteservering på Söder att Stockholm kommer bli mitt framtida hem. Kanske inte för alltid, men den närmsta tiden. Solen värmde mitt ansikte och jag försökte svalka mig med en cola i handen. Trots mina solglasögon var majsolens strålar bländande och jag gjorde mitt bästa med att betrakta alla förbipasserande. I iPoden hade jag Coheed & Cambria’s "Welcome Home". Soundtracket till min vistelse i Australien och förhållandet med Marie. Tankarna for omkring som pingisbollar i skallen på mig. Jag satt där vid bordet, vemodet fick fäste om mitt inre men någonstans kände jag ett uns av lycka.

"Welcome Home" var på många sätt vår låt. Åtminstone i Sydney.

Ironiskt nog shufflade iPoden på Porcupine Tree’s "Buying New Soul". Temalåten för alla mina uppbrott och misslyckanden.

Men så är mitt liv väldigt ironiskt nu.

Riktigt bra och creepy video från franska dödsrockarna Gojira. Sket på mig när jag såg denna imorrse. Kan ha varit för att jag var lite risig i magen efter en blöt kväll ute.

Har precis lagt på luren efter att ha pratat med Henrik Ohlsson, trummis i Scar Symmetry om deras kommande skiva som släpps i juni. Intervjun kommer publiceras inom kort. Fram tills dess kan ni ta del av Unearthly Trances helvetesmusik som totalt massakrerat mitt inre de senaste veckorna. Det unga demobandet Raid har släppt en EP och efter lite förhandlingar har jag både recenserat denna och sett dem live. Debuten kan ni läsa om på Rockharder Reviews.

Unfurl 

At city centre 9 pm
Just like you wrote
And i try to think about
Snow coming in
Just like before
I will be on stand-by

Releasing the vapour
Into the lung
Letting the wings unfurl
And for a moment i feel young
I call on the bird
Unfurl

It’s time to chose side now
That’s what you said
When we talked on the phone
So white our eyes
You are still
Are you paralyzed

I lördags hade vi regionsfest med Carlings. Hela tillställningen var hemlig in i det sista fram tills överraskningen visade sig komma och servera oss mat, ingen mindre än Hank von Helvete från Turbonegro. Som den lilla journalisten jag är lyckades jag få ur information om honom. Däremot var vi alla rejält onyktra och får att bibehålla någon form av journalistisk integritet väljer jag att inte skriva om det, då det säkert inte skulle uppskattas. Däremot fick ett klassiskt svar på frågan om vad han säger till folk som påstår att de spelat samma musik i 15 år. 

"Kolla på Alphaville, det var därför dom aldrig blev speciellt stora." 

Hela bordet utbröt i ett enda stort gapflabb.

Iskallt Hank!

Foto: Tomczek

Ni finner mig nu reflekterandes över livet på den här sidan.

Titelspåret på Testaments "The Formation Of Damnation" är fan det hårdaste jag hört på länge!

"Used to be original,
But now I tremble in fear
I am like everyone else
And that buries me"

Det blir mycket In Flames nu. Jag finner mig själv i en smärre revival gällande dessa Göteborgssöners musik. "A Sense Of Purpose" har växt till något majestätiskt i mina öron. Jag tror främst det är Anders Fridéns textmässiga koncept om att finna sig själv och leta efter en menining i livet som tilltalar mig.

"Everyday takes figuring out how to live,
Sometimes it feels like a mistake,
Sometimes it’s a winner’s parade,
Delight and angers,
I guess that’s the way it’s supposed to be…"

Lyriken på skivan är fenomenal och något jag drar stor styrka ifrån just nu i mitt impulsiva och spontana leverne. "A Sense Of Purpose" går på högvarv nu i iPoden där jag även dunkat in alla bandets övriga skivor.

"From here to new grounds,
Suppose I will do it alone,
With a smile through black design
Fearless of your conviction
Staring into truth, I am the highway,
Existence, care for me in all
Your everlasting complications"

Tack In Flames! 

"Avoid the mould
Desperate you regress
Move through me
I’ll be your triumph"

Hårt igår.

Säg något ställe vi inte var på.

Ungefär så mycket orkar jag dela med mig.