Fortfarande febrig men hemkommen från Bandit Rock Awards.
Fuck you fri bar, detta skulle bli en lugn kväll!
Intervjun med Shinedown gick riktigt bra. Får ta och revidera mina åsikter om bandet efter snacket med killarna och att ha sett dem live. Amerikanerna var kvällens behållning på en annars så medioker gala. Min fotograf Marcus lyckades deala till sig en signerad gura och ett backstagepass som gäller överallt i hela världen 2009 mot sin surfklocka med gitarristen Zack.
Annars var det en rätt trivial gala och mina intryck är för många för att dela med mig ikväll. Jag kommer skriva ihop en krönika inom den närmsta tiden.
Låt oss säga så här; det var inte så kontroversiellt som hårdrocken ska vara.
Tycker jag.
Det kändes som en smått hårdare variant av Grammisgalan.
Ryggdunkningar i all ära.
Men att se Anders Fridén och Daniel Svensson dyngraka vid baren var hårdrock om inget annat!
Kommersialiseringen av hårdrocken i all ära, kul att folk gillart, och Linkin Park ÄR trots allt lite (men bara lite) roligare än Natasha Bedingfield… men det blir allt svårare att finna guldkornen i en uppsjö av band som inte är varken arga eller hårda.
Vet du? Jag saknar det tidiga 70-talet. När Yes, Genesis och Pink Floyd toppade albumlistorna.
Comment by Joel — January 31, 2009 @ 11:31 am