Läser ni detta inlägg om Shinedown är det rätt tydligt hur jag kapade bandet vid fotknölarna. Motståndet höll i sig länge och jag var alltför trångsynt för att ge mig. Nu kryper jag till korset och bekänner att även jag fastnat för amerikanerna. Kanske inte så mycket för deras påstådda storhet, utan främst för deras uppriktighet och ödmjuka inställning till musiken och livet i samband med min intervju under Bandit Rock Awards.
Hoppas även att du, den inbitna hårdrockaren, ser förbi allt kommersiellt dravel, läser min intervju, lyssnar på bandets musik och sänker garden. Det tog mig ungefär tio genomlyssningar av senaste skapelsen "The Sound Of Madness". Ha i åtanke då att detta album är det mest kommersiellt gångbara jämfört med Shinedowns tidigare verk.