Jag vet inte om det är monsterbakfyllan från gårdagens extravaganser eller det faktum att jag börjar bli sjuk som tvingar mig till en lugn hemmakväll denna lördag, sekluderad från all mänsklig kontakt. Av en slump spelas kanske Sveriges lökigaste bidrag i Eurovision Song Contest genom tiderna. Nej, jag är inte den som flyr evenemanget men inte heller sällar mig till skaran av schlagerbögar som gärna spenderar kvällen dansant till den mest urvattnade tävlingen mänskligheten måste genomlida varje år.
Jag råkar bara befinna mig hemma ikväll och jag har inte så många kanaler på TV. Det är ett under att den ens är påslagen. Men skiten är mutad och istället spelar jag Opeths "Ghost Reveries".
Detta kommer inte bli ett seglivat inlägg om schlagerohyran som präglar Europa ikväll. Nej, det enda jag vill nöja mig med att säga är att visst, schlager kan väl gå an för vissa. Den finns där ute för de som är intresserade och för de som inte är det, ja ni behöver inte titta på det och så kan ni hålla käften. Jag är trött på allt gnäll.
Schlager är i alla fall inget för mig. Jag tröttnar och måste sätta på annan musik för jag blir inte berörd.
Inte ens i stjärten.
Schlager är kommersiell musik, inte i syfte att beröra på något plan, utan bara där för prestigen och profiten. Sverige kan sin musik som världens tredje största musikexport så de skickar sina bidrag på löpande band varje år. Det jag däremot tycker är sorgligt är de länder (ofta de krigshärjade och inte de som förklarat sig neutrala de senaste 120 åren) som väljer att inkorporera sin gamla kultur i denna tävling i syfte att fiska efter fler röster.
Länder, värna om er rika historia och exploatera inte den för att vinna en fånig tävling.
Jag hade inte tyckt att det vore ok om min favoritvisa som barn och tillika en krigssång som sjöngs av polska soldater under andra världskriget hade hamnat i en Euro-Extended-Ultra-Trance-Remix på scenen i Moska ikväll.
Serce w plecaku (Hjärtat i ryggsäcken):
Men, om inte stjärten blev berörd, så måste väl åtminstone framdelen ha kittlats lite? Island och Azerbadjan… jajädrar.
Nä schlager är väl inte min grej heller, men jag tittar om någon trevlig soffkväll hemma hos någon med TV lockar. Idag var det schlagerfest på skolan med storbildsskärm och runt hundra åskådare. När norrbaggarna började kamma hem tolvpoängarna utbröt en sån hysteri att jag började må dåligt av all ohämmad patriotism och gick hem. Men visst, låten var ju klämmig, och generellt var det bästa festivalen på länge, men vafanken. Det finns viktigare grejer att haka upp sig på.
Comment by Joel — May 16, 2009 @ 9:57 pm