the paper, the pen, my eyes

Imorgon bitti bär det av till Roskilde. Det kommer bli stiltje på bloggen ett tag framöver men ni kan ta del av alla reportage på både Rockharder och Rockfoto.

Åter igen på måndag.

7 september släpper Umås finaste hardcore/metal-konstellation sitt nya album "Veil Of Ignorance". Redan nu kan du ladda ner singeln "Friends & Traitors" från bandets MySpace.

Gör det nu. Den rockar röv.

…glömmer ni väl inte? Jag har en sådan också.

Här.

Då Michael Jackson nu höjs postumt till skyarna i diverse medier och det skrivs spaltmeter om honom i tidningarna och snackas för fullt på tv; sällar jag mig till skaran som faktiskt tycker det är tragiskt men är ändå inte direkt förvånad. Förvisso, ett inflytande hade mannen på min barndom även om det inte direkt var musiken jag lyssnade på. Han gjorde ändå något banbrytande.

I mina ögon kommer han dock aldrig vara legenden eller "Kungen av pop" utan ett typiskt exempel på hur det kan gå när en människa höjs till skyarna i media och av samhället. Det är inte konstigt att mannen blev som han blev med tanke på hans barndom och kändisskapet. En kompis frågade mig idag om det finns någon människa i världen som varit så pass som känd som Michael Jackson. Nej, jag tror inte det. Alla vet mer eller mindre vem han var. Hur handskas man med sådant kändisskap och så pass mycket pengar? Klart han fick hybris.

Men, Kungen av pop var han inte.

Inte för mig.

Utan en människa som aldrig kunde fylla ett tomrum.

Ett ihåligt skal, formad mot sin vilja av sin stränga far.

En kapitalistisk produkt skapad av samhället.

Att fylla i en ackrediteringsansökan inför Roskilde innebär mer byråkrati än att få köpa bröd i Polen under kommunismens glansdagar. Ja jävlar i min lilla låda vad dessa danskar ska krångla med allt bara för att göra det svårare för pressfolket. Inte nog med att idioterna har introducerat en avgift för ackrediteringen för första gången i år, det ska betalas över Internet på ett så otroligt komplicerat sätt att jag blev svettig arg och gick ifrån datorn. Så, min fotograf har fått en utbytesackreditering, vilket innbär att han byter ut sin festivalbiljett (som han fått!) och betalar endast campingplatsen. Jag däremot måste betala både ackrediteringen och campingen. Gör jag inte det över nätet vilket kostar mig 700 DKR får jag göra det för 900 äckliga danska kronor istället på plats.

Klart som fan att de jävlarna då gör det krångligare.

Som tur är lyckades jag sälja en överbliven biljett så dessa pengar kommer gå till diverse resekostnad, mat och uppehälle på plats (läs öl.)

Flygbiljett är beställd och jag åker ner till Sturup den första juli där jag möter upp min partner in crime innan vi tar Roskildetåget och hamnar bland pöblen. Efter det får vi köa bland vanliga döda innan vi kan ta oss till presscampet och sedan hänga på backstageområdet.

Jag har börjat skicka ut förfrågningar angående intervjuer med vissa band. Hittills har jag kontaktat folket som står bakom Neurosis och Isis. Darkane borde också gå att fixa. Det vore kul att träffa Slipknot ännu en gång och få hänga med killarna backstage. Har några frågor att ställa till frontmannen Corey Taylor. Det vore ett sant nöje att få träffa denna fantastiskt mentalt skadade man.

Det ska bli intressant att se om jag kommer få rätt beställning i barerna under Roskilde. Förra året fattade de varken svenska eller engelska och jag var tvingad till gutturla läten och teckenspråk. Med havregryn i käften kanske jag blir förstådd. Bäst att pricka av det på listan.

Ja, jag ogillar danskar, har alltid gjort det.

Jag älskar Söder.

Människorna, arkitekturen, det bohemiska livet.

Barerna.

Till och med Söderflickorna.

Alltså, de med snortighta Cheap Monday-jeans som är höga i midjan, en tajt t-shirt, förslagsvis vit instoppad i dessa. Lägg till fejkade glasögon och håret uppsatt i en slarvig tofs.

Jag beskrev precis alla kvinnliga anställda på Weekdays på Götgatsbacken.

Nu bär det av till Singö för ett traditionellt midsommarfirande i dekadensens tecken. Om det blir något i stil med förra året kan jag inte sia om men det talar för att det blir lite lugnare.

Som att inte åka mini-moppe på fyllan.

Är tillbaka på söndag.

En blandad playlist för midsommar:

Hatebreed - For The Lions
Placebo - Battle For The Sun
Scale The Summit - Carving Desert Canyons
Slayer - God Hates Us All
Success Will Write Apocalypse Across The Sky - The Grand Partition And The Abrogation Of Idolatry
Testament - The Formation Of Damnation
Trivium - Ember To Inferno
Wolves In The Throne Room - Black Cascade
At The Gates - Slaughter Of The Soul
Dark Tranquillity - Projector

Jag har sträcklyssnat på José Gonzalez "Veneer" i två dagar nu och kan inte lägga ifrån mig skivan. Hans musik gör mig harmonisk och får mig att bromsa ner lite i mitt annars så intensiva liv. Jag såg honom uppträda på Enmore Theatre i Sydney i slutet av december 2007. Vad jag tyckte kan ni läsa om här.

Fjärde inlägget från Anchors USA-turné är uppe. Länken finns till höger. Surfa gärna in och läs om Claes möte med 90-talets viktigaste hardcoresnubbe, turnébussar som går sönder, aggressiva skallerormar och hur bandet träffade på Mayhem. Det finns även en drös av uppdateringar från Sweden Rock Festival och Where The Action Is.

Årets band.

Årets skiva.

Årets låt.

Årets video?

Fan vad stolt jag är över att jag lyssnar på bandets musik och att jag intervjuat dem. 

När jag kommer hem och kvällsmusiken kräver The Haunteds "rEVOLVEr" är något inte som det ska, som jag nämnt tidigare. Det är tredje dagen jag är i ofas med omvärlden.

Oinspirerad och trött.

Helgen har föregåtts av ett födelsedagsfirande av min far och ett gäng polacker som dricker vad de tror uttalas "rosa vin" och inte "rosévin". Det är väl någonstans här ofasen har skett. Att lämna föräldrarna, systrarna och syskonbarnen efter att man längtat efter dem och umgåtts med familjen intensivt. Att sedan jobbet är otroligt lugnt och att jag längtar efter en ordentlig vila gör väl sitt det med.

Närmast; midsommar på Singö och sedan Roskilde. Kanske någon vila åtminstone.

Helgens playlist i urval:

At The Drive In - Relationship Of Command
At The Drive In - Vaya
At The Drive In - Acrobatic Tenement
Sparta - Porcelain
Sparta - Trees
Sparta - Wiretap Scars
Sparta - Austere (EP)

De svenska festivalerna är ju många men jag väljer även detta år att hålla mig till Roskilde. Ja, hade jag fått välja hade jag inte tackat nej till SRF, Metaltown, Peace & Love och i synnerhet Sonisphere men det var precis det jag var tvungen att göra då jag även måste jobba för mat och husrum.

När jag väl valde Roskilde och fick se de första bandsläppen trodde jag att jag hade dragit en nitlott men kan nu pusta ut. Det finns sjukt många bra band jag måste se och få intervjua:

Volbeat (måste få veta vad hajpen handlar om)
Kanye West (tror ärligt talat han kommer vara grym)
Wolves In The Throne Room (helt jävla fantastiska!)
Yeah Yeah Yeahs
Lilly Allen (nja, inte ett måste men kan bli intressant)
Amon Amarth (tänker vara svinfull på mjöd då, oavsett tid på dygnet)
…And You Will Know Us By The Trail Of Dead (trodde först det var ett mediokert metalcoreband men visade sig vara något helt annat)
The Bronx (härligt NY-hardcore)
Cancer Bats
Nick Cave & The Bad Seeds
Coldplay (vill åtminstone kunna säga att jag sett dem en gång)
Darkane (gillar senaste skivan efter att ha ignorerat bandet i flera år)
Eagles Of Death Metal
Faith No More
Fucked Up (fucked up hardcore/punk från Kanada)
The Gaslight Anthem (what’s the fuzz about?)
Glasvegas (seriously, what’s the fuzz about?)
Gojira (ja, detta är fuzzen vi snackar om, fransk klimatmedveten progdöds)
Håkan Hellström (det gör jag för dig Tobias)
Isis (äntligen)
The Mars Volta (!!!)
Mew
Neurosis (hade hellre sett bandet på Debaser den 1/7)
Nine Inch Nails
Oasis (förmodligen för att kasta något trubbigt, hårt föremål på scenen)
Röyksopp (kanske, varför inte?)
Satyricon (ingen prio om de inte spelar sent på natten. En spelning i solsken kommer förta intrycket från deras spelning på Klubben senast)
Slipknot (för att jag hoppas få se fler nytt material än Psychosocial och Dead Memories som de bara spelat live)
Social Distortion

Jag tänker hålla mig långt borta från Ulf Lundell och speciellt I’m From Barcelona.

Dumma jävla skittest. Så löjligt att ta till sig något sådant men jag blev fan nere av att göra den här. Fråga 6, 10, 11, 16 och 25 skrämmer mig.  Fråga 2, 7, 12, 13, 14 och 24 stämmer bra in medan de övriga bara var ren skit.

Fast jag vill ju egentligen ha antingen Nasums "I Hate People" eller Slipknots "People = Shit" på min begravning.

1. Hur mår du idag?
Black Sabbath - Turn Up The Night

2. Kommer du komma långt i livet?
Placebo - Blind

3. Hur ser dina vänner dej?
Opeth - Still Day Beneath The Sun

4. Kommer du gifta dig?
Degradead - Take Control

5. Vad är ditt livs themesong?
Led Zepelin - In The Light

6. Vad är ditt livs historia?
Katatonia - Black Session

7. Hur är jobbet för dig?
Testament - The Burning Times

8. Hur kan du komma framåt i livet?
Trivium - Torn Between Scylla And Charybdis

9. Hur kommer imorgon vara?
Poison The Well - Nagaina

10. Vad är det bästa med dina vänner?
Unearth - False Idols

11. Vad finns i lager för nästa vecka?
Keane - Black Burning Heart

12. Vilken låt beskriver dig bäst?
Isis - Wavering Radiant

13. Hur är det med dig?
Mastodon - Crusher Destroyer

14. Vilken sång kommer spelas på din begravning?
Machine Head - Blood For Blood

15. Hur ser världen dig som?
Deathstars - Blitzkrieg

16. Kommer du ha ett lyckligt liv?
Celtic Frost - Domain Of Decay

17. Vad tycker dina vänner om dig?
Hilltop Hoods - Down For The Cargo

18. Vilken låt beskriver den du är attraherad av?
Black Sabbath - A National Acrobat

19. Vad skulle du vilja säga till nästa generation?
Parkway Drive - Carrion

20. Har du en djup och mörk hemlighet?
Placebo - Spite & Malice

21. Brukar folk i hemlighet fantisera om mig?
Turbonegro - High On The Crime

22. Hur kan jag göra mig själv glad?
In Flames - Cloud Connected

23. Kommer jag någonsin ha barn?
Foo Fighters - Long Road To Ruin

24. Vad är några bra tips till mig?
The Nightwatchman - The Union Song

25. Hur kommer jag att bli igenkänd?
Disarmonia Mundi - Shattered Lives And Broken Dreams

26. Vad är min danssång?
Metallica - Prince Charming

Så fort solen stiger fram ur sitt dunkla gömställe för att visa sig och temperaturen stiger några få grader till en acceptabel nivå av 20 grader blir svenska folket som tokiga. Löpsedlarna stoltserar med "supertemperaturen är här" och varenda jävla facebookstatus lyder något i stil med att personen i fråga har vistats i solen hela dagen och hur otroligt underbart det varit.

Vi måste göra det bästa av de få soltimmar vi har i landet, allt annat är oacceptabelt. Vi smiter ifrån jobbet tidigare, vi sitter inte inomhus utan drar i oss kalla öl/socialistlatte på en uteservering eller picknickar till förbannelse i någon av alla tusentals pretentiösa parker. Vi klär oss lätt och blir förvånade över att temperaturen sjunkit till 10 grader när vi går hem i en t-shirt från krogen och är nära på att frysa ihjäl. Vi klagar efter ett par dagar om hur olidligt varmt det är.

Vi blir deppade så fort en mulen dag visar sig.

Vi lär oss aldrig.

Vi svenskar, väderfolket som behöver solen för att självmordsstatistiken ska sjunka.