the paper, the pen, my eyes

Att fylla i en ackrediteringsansökan inför Roskilde innebär mer byråkrati än att få köpa bröd i Polen under kommunismens glansdagar. Ja jävlar i min lilla låda vad dessa danskar ska krångla med allt bara för att göra det svårare för pressfolket. Inte nog med att idioterna har introducerat en avgift för ackrediteringen för första gången i år, det ska betalas över Internet på ett så otroligt komplicerat sätt att jag blev svettig arg och gick ifrån datorn. Så, min fotograf har fått en utbytesackreditering, vilket innbär att han byter ut sin festivalbiljett (som han fått!) och betalar endast campingplatsen. Jag däremot måste betala både ackrediteringen och campingen. Gör jag inte det över nätet vilket kostar mig 700 DKR får jag göra det för 900 äckliga danska kronor istället på plats.

Klart som fan att de jävlarna då gör det krångligare.

Som tur är lyckades jag sälja en överbliven biljett så dessa pengar kommer gå till diverse resekostnad, mat och uppehälle på plats (läs öl.)

Flygbiljett är beställd och jag åker ner till Sturup den första juli där jag möter upp min partner in crime innan vi tar Roskildetåget och hamnar bland pöblen. Efter det får vi köa bland vanliga döda innan vi kan ta oss till presscampet och sedan hänga på backstageområdet.

Jag har börjat skicka ut förfrågningar angående intervjuer med vissa band. Hittills har jag kontaktat folket som står bakom Neurosis och Isis. Darkane borde också gå att fixa. Det vore kul att träffa Slipknot ännu en gång och få hänga med killarna backstage. Har några frågor att ställa till frontmannen Corey Taylor. Det vore ett sant nöje att få träffa denna fantastiskt mentalt skadade man.

Det ska bli intressant att se om jag kommer få rätt beställning i barerna under Roskilde. Förra året fattade de varken svenska eller engelska och jag var tvingad till gutturla läten och teckenspråk. Med havregryn i käften kanske jag blir förstådd. Bäst att pricka av det på listan.

Ja, jag ogillar danskar, har alltid gjort det.