the paper, the pen, my eyes

Är inte speciellt lyrisk över gårdagens spelning. Paradise Lost kunde berörde mig inte. Hela recensionen finns att läsa här.

Japp, då var sista sittningen avklarad och har bara korrekturen någon gång i vår att göra. Men allt som allt är det färdigt. Fick lite feber så just nu drogar jag Ipren för fullt. Ikväll blir det Paradise Lost på Debaser. Ser fram emot giget då skivan "Faith Divides Us, Death Unites Us" är riktigt bra.

Hittade även ett fint litet smakprov från Mnemics nya skivan, betitlad "Diesel Uterus". Lyssna här. Låter bra. Lite mycket Messhuggah på sina ställen men fortfarande bra. Den rena refrängen funkar bättre än jag trodde.

Äntligen kommer den. DVD’n många väntat på. Jag vet att jag i alla fall väntat på den sedan jag såg bandet sista spelning på Debaser här i Stockholm förra hösten. Det var en fantastisk spelning och jag kunde inte ha varit lyckligare över att ha sett dem då det begav sig. Jag pratar givetvis om At The Gates. Faktum är att jag lyckades bevittna killarna två gånger, den ovannämnda spelningen som var den absolut sista på återföreningsturnén (ja, om man inte räknar extra-giget på söndagen i samma lokal) och även tidigare på Roskildefestivalen. Jag minns att jag åkte ner endast för att se just detta band.

En rolig anekdot som kan vara värt att berätta är att jag skulle intervjua Enter Shikari och stötte på hela bandet backstage. Jag fick killarna att ställa upp på några bilder samtidigt som vi pratade lite löst om termen "melodöds" (enligt Roskilde Festivals konsertbroschyr gick At The Gates musik under denna benämning). Adrian Erlandsson blev lite småpurkeb när jag med ett flin på läpparna frågade hur det kändes att spela "melodöds" (jag frågade detta i ett försök att låta som en dansk fyllbult).

I vilket fall som helst så förevigades många av bandets spelning under 2008, däri Debasergiget inkluderat och har jag tur kommer man kunna skymta mig framför kravallstaketet. I februari släpps således en fet DVD-box som jag givetvis tänker lägga vantarna på direkt. Det verkar bli sjukt mycket material från den gamla tiden fram till 2008. Ni kan läsa mer här.

Recensionen av giget jag gjorde kan ni läsa på Werock.

2009 har varit ett bra musikår och det börjar således dra ihop sig till diverse pretentiösa listor där ingen egentligen håller med den andre. Runt om i bloggosfären kommer det inom en snar framtid komma allehanda listor och diskussioner kommer säkerligen uppstå. Jag kommer inte vara sämre än att publicera min egna lista över årets tio bästa album. Däremot har mer tid i år än förra året och tänkte lägga upp det på mitt egna lilla sätt. 2008 var jag så pass upptagen på annat håll att jag bara hann publicera en topp-10 utan några som helst motiveringar. I år blir det annorlunda. Förutom att skriva ihop en likadan lista och publicera den på diverse sidor (inklusive min frilansblogg) vill jag passa på att göra det lite utförligare på denna blogg.

Just nu håller jag som bäst på att sammanställa vilka album som jag överhuvudtaget kan tänka mig nominera till årsbästaplatsen och har runt 30 stycken. Denna lista kommer revideras om åtskilliga gånger innan den slutgiltiga får se dagens ljus i slutet av året. Jag återkommer med de nominerade banden inom kort.

I januari tänkte jag köra en specialare och med jämna mellanrum publicera ett band under diverse kategorier med en mindre motivering för att göra det lite intressantare för er läsare. De kategorier jag tänkt mig hittills är:

Årets band
Årets album
Årets omslag
Årets singel/låt
Årets video
Årets festival
Årets konsert
Årets besvikelse/sämsta
Årets mest oväntade/överraskning

För att göra det lite roligare har jag även tänkt mig några alternativa kategorier. Dessa är:

Årets snabbaste/långsammaste
Årets Mustaine/religiösa sopa
Årets "o-metal"
Årets sommar/vinterlåt
Årets partylåt
Årets bästa låttitel
Årets text
Årets dummaste
Årets mest spelade
Årets "det-kunde-ha-blivit-årets-skiva"
Årets "jag-hann-aldrig-lyssna-mig-in-på-skivan-innan-listan-blev-färdig"
Årets retro
Årets sämsta/plåga
Årets mest omtalade

Dessa alternativa kategorier kan komma att ändras.

Det är mycket som engagerar mig men jag har på sistone valt att inte skriva så mycket om det. Mest för att jag inte längre orkar lägga ner energi på alla de fel i samhället jag stör mig på och som jag skulle vilja skriva om. Annat var det förr för er som följt bloggen under dess snart fyraåriga existens.

Missförstå mig rätt, det finns mycket att skriva om och mycket att diskutera och jag har starka åsikter men då jag följer många andra intressanta bloggar som tar upp dessa ämnen som ligger mig kärt ännu bättre, lämnar jag helt enkelt diskussionen dithän. Jag har valt att sakta men säkert dra ur mig det krig jag fört mot världen och insett att det är lönlöst att ödsla energi på dåraktiga saker. Världen kommer inte ändras. Jag lyckats bli bättre på att välja mina strider men jag följer gärna diskussionerna och stödjer det som engagerar mig helhjärtat på andra ställen.

Däremot var det en text som fick det att bränna till i bröstkorgen och det var mer det öppna resonemanget och stora hjärtan som fick mig intresserad mer än själva innehållet i inlägget.

Bra skrivet, önskar att flera kunde tänka som du.

Mitt svar:

"Tack för att du skriver detta. Jag känner mig träffad och håller till stor del med dig. Jag jobbar själv deltid på Carlings förutom mitt frilansande. För mig är det ett jobb, som vilket annat. Nu råkar jag ha ett intresse av kläder men jag anser mig inte tillhöra Carlings Rockstars (dvs, några wannabe rockers som tror de är hur grymma som helst) men jag har stött emot fördomar. Jag avskyr dessa "Carlings rockers" lika mycket som jag avskyr alla människor som är insnöade på en viss sak (cvlt pvnk, tr00 norwegian black metal, whatever). Det är mest fundamentalismen i det hela som stör mig. Nu klär jag mig inte som den gemene Carlings-anställde i svarta kläder, bandanas och nitar och diggar Mötley Crüe. Har en rätt blandad stil, allt från street till "rutiga flanellskjortan (som även den är en fördom mot oss anställda) och jag lyssnar på det mesta. Mitt favoritband är In Flames för de var inkörsporten till tyngre musik. Jag diggar Immortal lika mycket som Morbid Angel. Lyssnar lika mycket på Cannibal Corpse som jag lyssnar på Placebo, Kings Of Leon eller Coldplay.

Och jag anser mig även vara punkare pga av mitt politiska ställningstagande och att jag går min egen väg, ingen annans. Och det har alltid varit punk i mina ögon, oavsett musikalisk tillhörighet."

"To Write Love on Her Arms is a non-profit movement dedicated to presenting hope and finding help for people struggling with depression, addiction, self-injury and suicide.  TWLOHA exists to encourage, inform, inspire and also to invest directly into treatment and recovery."

Idag är det "To Write Love On Her Arms Day" och jag visar mitt fulla stöd genom en sådan enkel sak som att skriva "Love" på armen.

Mer finns att läsa här.

Åker till Västerås imorrn och över helgen. Lämnar er med denna.

Hysteriskt roligt.

Medan skivbolagen trissar upp skivpriserna och förgäves försöker bekämpa ett krig som konsumenten i slutändan ändå kommer vinna, väljer vissa band att gå sina egna vägar när det gäller skivsläpp. Vi har varit med om allt ifrån att man får en gratis digital konsertplåt vid köp av ett bands skiva, tillgång till begränsade och "hemliga" bandsidor, massa annorlunda påskgodis och annat smått och gott som man inte kan få tag på genom att ladda ner en skiva. Statix X har schysst sätt att bemöta nutidens problem då de presenterar ett albumomslag som bara kan ses under ultraviolett ljus. Köparen får en ficklampa inkluderat med albumet. Mnemic väljer att presentera sin nya skiva "Sons Of The System" som snart släpps så här.

Jag har tidigare skrivit om bandet här. Mnemic är ett dansk progressivt thrashkollektiv som fick mig att höja ögonen med släppet "The Audio Injected Soul". Efterföljande "Passenger" var inte lika bra och bandet hade problem att hitta en värdig ersättare till Michael Bögballe (…).

Denna lilla teaser gör mig onekligen intresserad.

Ja jävlar. Har dragits med en förkylning/"light-influensa" sedan förra lördagen. Om det är den högtidliga svininfluensan vet jag faktiskt inget om. Jag har försökt att hålla mig lugn trots medias skrämselpropaganda och statens vädjan om att vaccinera mig men blev faktiskt lite orolig igår. Letade upp information på nätet och även om jag bara hade ett av de "tydliga" symptomen för svininfluensa (ont i lungorna) kände jag mig helt ok hela tiden. Visst, lite torrhosta och jag kanske jag var inte fit för att springa Stockholm maraton men energi hade jag och kände mig riktigt bra hela dagen. Så var det hela veckan. Ingen feber, varken ont i huvudet eller lederna.

En mindre förkylning trodde jag.

Så kom lördagskvällen och jag hade en middagsbjudning för några av mina vänner då plötsligt febern slog till. Två timmar var jag febrig och sen försvann det och jag kände mig hur frisk som helst. Det snackades om utgång när jag kände mig som bäst och precis när vi skulle ut slog det till igen. Låg febrig hela natten och sov i 14 timmar. Vaknade idag och känner mig frisk på nytt förutom att jag är snorig.

Nu tar jag det säkra före det osäkra och skippar jobbet imorrn trots att jag egentligen inte har råd och skulle behöva vara på plats. Måste vara kry till tisdagens projekt. Till råga på allt är det Thrash Metal Söndag nu igen och även om jag inte pallar någon musik med vare sig dist eller dubbla baskaggar får jag hålla mitt ord och sätta på en gammal klassiker. På datorn har jag bunkrat upp med sköna filmer så först ut blir den nya Zombieland.

Now Playing: Anthrax - Deathrider

Rubriken har inget med något att göra. Jag fick bara ett tourette-anfall nyss och kände hur skönt det vore att skrika ut det under matsmältningen av kvällens tacos och det ofrivilliga slötittandet av Idol. Kanske lite frustration över den enerverande förkylningen och tv-programmet, men det är i så fall allt.

Under tiden jag kryar på mig kan jag meddela att länklistan till höger blivit uppdaterad. Crank It Up är en ny community som startat och som kontaktat mig för samarbete. Mer om det senare.

Det börjar dra ihop sig till årsbästanomineringarna. Jag tror att Every Time I Dies "New Junk Aesthetics" kan knipa en hög placering tillsammans med bland andra Mastodons "Crack The Skye" och The Black Dahlia Murders "Deflorate". Återkommer med nomineringarna inom kort.

Guds arbetsmoral måste ha varit sjukt låg med tanke på att han var tvungen att vila upp sig efter sex dagars jobb (!) Jag tror inte han skulle klara sig i dagens yrkesverksamma samhälle. Kommer direkt att tänka på Family Guys parodi på Skapelseberättelsen och hur Gud förlorar en pokermatch mot en stereotypisk highschool-snubbe och hela universum uppkommer efter en stor fis (otroligt roligt för ett besatt fan av Family Guy som jag).

Hursomhelst, mina söndagar brukar allt som oftast inte vara av den lättare sorten utan jag arbetar denna dag. Bra så. Jag tycker söndagen ändå är så pass lugn att jag blir rastlös av att inte veta vad jag ska göra. Några timmars jobb med dubbel lön känns alltid bra och jag gillar att jag uträttat något vettigt på en dag som någon idiot för 2009 år sedan bestämde skulle vara helig. Måndagar är skönare att vara ledig på när resten av alla karrärslyssna stockholmare stressar iväg i sina kontorsskrudar, en liten portfölj, dollartecken i ögonen och med korporativ profit som enda mål.

Fuck that! Jag skulle istället vilja utlysa söndagen till Thrash Metal Söndag. För alla er som har intresse av musik i den lite hårdare skolan; tillägna denna dag lite hederlig old-school thrash.

Som jag idag, Metallicas Ride The Lightning gick varm på jobbet. Testament likaså och nu Slayer. Det behövs inte mycket. Sätt på en låt i iPoden under söndagspromenaden eller på datorn när du ändå slösurfar och visa att du inte accepterar den religiösa överhetens påtryckningar om att helga denna rätt menlösa dag.